rubbe
nivet när man försöker göra grejer.. låt oss säga till exempel.. tja.. jamen kanske en hemsida eller nåt... sedan funkar det inte.... det är typ lite jobbigt.. hehe
men hello..
Den här till expempel, med en frisk doft av citrus och helt okej utseende. Och får jag fråga; sedan när blev citron farligt?
Dagens fuck
Moln. Varför kom ni fram när jag blev ledig?
Solen. Varför är du bakom molnen? Är det svårt att kliva fram?
Pixlar. Är det någon som fattar?
Matte B. Är det någon som fattar?
Gullivers resor. Är det någon som fattar?
Textkommunikation. Är det någon som älskar?
Danny D på The voice. Är det någon som fattar?
Alla är arga på OS i Kina. Är det någon som fattar?
Gräsklippargrannen. Är det någon som fattar?
Min hjärna. Är det någon som fattar?
myzzzkoo
Och tro det eller ej, men mina misstankar var sanna; i en liten springa i häcken ser jag en granne klippa gräsmattan! Vad i sjuttsinge land klipper man gräsmattan i April för? Vi bor väl inte i spanien? Gräset har ju för allt i världen just kommit fram, det är ju fortfarande gult och ligger ju fortfarande slickat mot marken, nerdränkt i slaskvatten! Klipper man gräset då? Nej, det gör man inte. Det är ju för fan som att klippa Peter Swartling.
.. Om det nu inte var så att han köpt en ny gräsklippare och bara ville åka runt på gården och glänsa. Vem vet?
Dagen so far
Vaknat. Tur för mig, annars hade jag ju varit död.
Övningskört. Jag körde till och med förbi två poliser, de tyckte jag var helduktig. Tur för mig.
Sjungit. Eller heter det jag gör skrikit? Hur som helst, bland låtarna fanns Flying without wings med Westlife (fantastisk låt), without love från Hairspray (självklart, den är ju forever etsad i min skalle) och all the man that i need med Whitney (jag har hört rykten om att vår vän Whitney såg konstig ut på en boxningsmatch och därmed kanske är tillbaka i knarkarsvängen. Men neej, Whittan! Neeej. Vad skulle det betyda förresten? Jag ser konstiga människor hela tiden, men inte knarkar dem?)
Gjort hemsidan. Har jag? Nej, för där ljög jag. Däremot har jag tänkt på att jag borde göra den, men icket.
Typ gjort klar hela filmen till infokampanjen. Det har jag faktiskt på allvar. Det är liksom bara finputsningen kvar. Dessutom har jag spelat in en egen låt till den. HAHAHAHAHAHAHAHA. Det värsta är att det är sant. Men Martan, Lindooh och Hannzorr, ni behöver inte oroa er. Den ska inte vara med på riktigt.
Ätit fem mazariner. Det är inget skämt, mer behöver jag inte säga.
Ätit pizza. Va? Kan man bli tjock av det jag har ätit idag? Det visste jag inte.
Druckit kaffe. JAAA, ni läste rätt!!!! Jag har helt frivilligt gjort i ordning kaffe åt mig själv. Jag är ju fantastisk.
Skrattat. Alltså seriöst, det är ju jättekul:
Snart har jag:
Ätit en glassdrink. Linas fel, allt är Linas fel. Det var hon som gjorde den, då måste jag ju äta av ren artighet.
Sprungit. Efter allt detta ätande måste jag ju faktiskt bränna bort allt. .. om jag orkar.
Jobbat med hemsidan. Jag ska, Anita. Jag skaaaaaaaaaaa.
Till min vän med mörkt hår och hyperhögt skratt
This is the message:
Ja, jag har fått sommarjobb och du vet ju var, så skit samma. (jag vill inte riskera att någon stalker förföljer mig hela sommaren). Du då? Eller det kanske man inte har fått veta än.
Ska vi kräkas på festivaler i sommar (eftersom du ändå bara gråter hela tiden.....) och dra till götet istället med Suss? Jag måste dock kolla över mina inkomster, för mi familia ska nog till estocolmo också.
Angående min uppgift såååå.. får vi se hur det går.
Vidare funderar jag på vilka dagar du är ledig nästa vecka?
Om du ringer senare finns det en risk att jag inte svarar, det beror på om jag lättat mitt feta arsle från stolen än. Vi får se, vi får se.
the spot
På skolan har vi ett rum där alla kan lämna sina datorer i super-säkra-metall-hyper-skåp för att de inte ska bli stulna (tro det eller ej, men även på snälla Midgård finns det sneaky typer). Mitt framför mitt skåp är det någon rackare som typ hällt ut halk-smörja. Det är inget skämt. Varje dag kommer jag traskande, glad i hågen, med perfekt fotfäste. Och just som jag ska stanna framför mitt skåp så slipprar det till under skon och jag är nära att ramla. Det kan ju tyckas att jag borde komma ihåg halkstället någon gång, men jag verkar vara ett hopplöst fall. Jag bedjar nu till Middans snälla städare att ge golvet inne i dator-skåp-rummet en rejäl omgång med mopparna. För säkerhets skull har jag ritat en karta:
in tha buss
Framför mig på bussen idag satt det två pojkar. Jag skulle gissa att de var mellan 12 och 14 år. Kan ni gissa vad de pratade om? Pokémon. Och nu snackar ni inte typ "åååh, minns du när alla bytte pokémonkort?" "Aah, ja det var tider det!" Utan det var liksom allvarligt Pokétalk, á la år 2000 (typ?). Det var Balbasaur hit och Pikachu dit. Det var vattenpokémon och flygande pokémon. En jävla massa pokémonsnack.
Och nu kommer jag till the big thing: alltså ursäkta, men var inte pokémon poppis för typ tio år sedan? Jag har knappt hört ordet pokémon sedan jag gick ut femman.. Är de små filurerna påväg att göra comeback? Spännande, mycket, mycket spännande.
Buss-iaktagelse 2
Ibland känner man bara fuck life när man åker buss. Det är sju ton läxor som väntar när man kommer hem, inget bra på tv, inga kakor hemma att tröstäta till läxorna, ingen som frågar om man vill ha pengar osv... I stunder som dessa tar man gärna de få minuterna på bussen till att relaxa en stund. Man lyssnar på "en sång till de ensamma" med Mauro Scocco på högsta volym i lurarna. Sedan sjunker man ner ordentligt i sätet och lutar det bakåt, utan att bry sig om att personen bakom får knäna krossade.
Andra dagar kan man känna sig lite piggare. Livet leker och läxorna är gjorda. Solen skiner utanför fönstret och man har just fått besked om ett välbetalt sommarjobb. Dessa dagar sitter man lite lagom bakåtlutat (dock inte sätet!) och låter ena benet dingla lite nonchalant i mittgången.
Dessa två beteenden är för mig helt normalt. Jag kan på en gång se på en person då denna kliver in i bussen om det är en butterbella eller en sprallsprutti. Det är ändå några jag inte förstår mig på. Det är dessa människor som sitter rak i ryggen som en planka. Som ett oroligt rådjur knycker den till med huvudet då bussen kör i ett gupp. Ryggen rör inte alls i ryggstödet. Kanske är det en hemlig tävling som pågår mellan några få, där det gäller att aldrig, på några som helst villkor, luta sig bak, vem vet? Jag kan ju även tillägga att det är samma personer som beter sig på detta sätt varje gång jag åker buss. Dem är för mig ett mysterium. Känner du dig träffad som en av dessa extremt rakryggade människor, så hör gärna av dig. Jag vill framför allt ha svar på frågan varför i helvete du inte kan slappna av?
undrar...
Pinigt, Vilma
I våran lovley by bor det mest bara 55+are, men även en och annan barnfamilj, däribland våran. Våra grannar har bara pojk-barn, vilket är lite av ett bekymmer för min syster Vilma som är sex år. Jag skulle gissa att det har något med killbaciller att göra. Trots detta har det förekommit ett fåtal tillfällen då Vilma lekt med dessa gossar i samma ålder, men under viss osäker blygsamhet. Idag har tydligen alla tre varit på besök och hoppat rep i det fina vårvädret. Vårväder innebär även, som ni kanske vet, ofta att det börjar lukta lite märkligt (för att inte säga skitäckligt) från gräsmattan.
Lite senare satt jag, pappa och Vilma och kollade på Lilla sportspegeln, då plötsligt en otrevlig doft spred sig i min näsa. Jag hade genast en misstänkt;
- Vilma, jag vet att du har pruttat...
- Nähää! Det har jag inte, sa Vilma och försökte se oskyldig ut. Som den goda människa hon är började hon genast skylla ifrån sig på andra:
- Jamen hallå, vet du hur mycket pappa har pruttat idag?! Det luktade ända till mig när jag hoppade hopprep! Och det blev ju ganska pinsamt när Hampus och dom kom...
Åh, nu kommer dom aldrig tillbaka.
Klumpen
Till min stora lättnad skingras folkmassan bakom mig och med ett snabbt nyp rycker jag ut dig ur stjärten. O, du förbannade trosa.
-
Det är några saker jag stör mig lite extra på för tillfället (bortsett från hemsidor). Som vanligt har jag sammanställt en lista som jag tänkte dela med mig av:
Folk som går långsamt.
Alla som känner mig vet att jag inte väljer att rappa på stegen i första taget. Jag är med andra ord väldigt seg på allt; gå, tänka, göra det jag ska osv. Otroligt nog finns det folk som är ännu långsammare. När man är ute och går tex, det värsta som finns är ju när man hunnit ikapp någon och inser att man måste "köra om" denne. Detta är något som väldigt sällan drabbar mig, just pågrund av min extrema seghet. Det är oftast andra som måste köra om mig. Kan alla som känner sig träffade öka takten en aning skulle jag bli nöjd. Slutsatsen av denna punkt är alltså att alla ska börja gå snabbare utom jag. Tack på förhand.
Folk som går übersnabbt
Någon som är en riktig jävel när det gäller att gå fort är Olof. Jag tror på allvar att han har världsrekordet i gång. När det gäller Olof så handlar det om att hinna till bussen som går typ en gång per årtionde, då tycker jag faktiskt att det är rätt OK. Däremot finns det dessa idioter som går snabbt hela tiden. Jag blir fullständigt tokig! Är det nödvändigt att gå i 180 km/h på stan? Nej. När man är påväg till lunchen? Nej. Somliga väljer att förklara sig med att "vadå, det är ju träning!" Är stan till för träning? Är lunchen till för träning? Nej förihelvete, det är ju helt sinnessjukt. Ta på er träningskläder och far ut och spring. Dumma idioter.
Det där tecknet
Jag har inte riktigt förstått vad det betyder, men det verkar främst vara användbart i situationer som "yeeaaäääähhhh" och "jag gillar hårdrock" och "metal, fan". Jag talar om den knutna näven med pek -och lillfingret uppstickande. Det är ju skitfult och jag ser det överallt; på American Idol när någon gått vidare, på apberget och i verkligheten. Jag förstår inte meningen med det hela. Det är som att springa runt och göra peace-tecknet hela tiden. Jag fucking fattar det inte.
Den där låten
"Uppåhoppa ligg inte å dra dig". Från början tyckte jag att det funkade mellan mig och den där låten, men nu vill jag strypa mig själv så fort jag hör den. För er som inte hänger med i svängarna så kan jag berätta att det är låten från Melodifestivalen med dunka-mig-gul-och-blå-frida. Nivet, "kloejkeann äerr fjyerrräääää, å dä ä dacks å gjå hääjm". Hon. Fast låten från Melodifestivalen, alltså. Det främsta skälet till att jag hatar låten kan tänkas vara att hela min familj har fått texten om bakfoten. De springer nämligen runt och skriker "upp och hoppa, ligg inte ådlade.." Jahaa, men där klarnade det! Ådlade. Att jag aldrig förstått innebörden i det ordet tidigare. Skandal. Serri, när det gäller låtar på svenska så måste man ju fatta när man sjunger fel. På engelska kan man ändå få köra med lite eget språk, men svenska. Man vet ju vad orden betyder. Jag kanske borde byta rubrik till "folk som sjunger fel på svenska"?
Folk som skriver sjukt långa blogginlägg utan bilder
Bara jättejobbigt att läsa, men ack så lätt att skriva. Oops, jag pratar visst om mig själv. Hehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehehe
Kan någon rädda mig?!
Förra veckan var priset jag skulle betala för någon att göra min hemsida 600 kronor. Och det var ju liksom ett seriöst pris, 1000 kronor skulle kännas för mycket. Tills nu.
Jag höjer härmed priset till 1000 jävla kronor!!! Jag tror att jag kommer vara död innan detta är över.
Imorse satt jag på allvar och funderade på att börja knarka. Om jag skulle göra det så måste ju någon undra varför , då skulle jag bara gråta och säga:
- Men jag måhåhååååsteeehhhh. (dundersnörvel). Jag kommer aldrig orka med alla läxor om jag inte får mina piller!!! Och dendär hemsidan..... ehuhuhuuuu
Sedan skulle ju allt lösa sig; lärarna skulle fatta att man inte kan sätta allt på samma vecka och jag skulle få anlita en cool kille som kirrade min hemsida. För mindre än 1000 spänn.
Helt perfekt.
Dagens outfit
Pandadräkt från D&G.
Köpte den när jag var i L.A i jul.
Jag älskar den och bär den så fort jag får tillfälle.
Tofflor by Victoria Beckham.
Sååå söta, är dom inte?
Det märks att Vickan är en brud med stil.
De är supermysiga och passar lika bra en regnig eftermiddag
som på coctailpartyt, en garanterad hit!
Nu ska jag platta håret och måla naglarna. Ses!
Lustigt
Ungefär sånhär stämning var det när våran klass gjorde Mindyard (skoltidningen) också. Nästan på pricken, faktiskt.
Snart är jag död
Idag har jag lämnat in min dator till teknikerna. De har tydligen kommit på att typ hela världen kan logga in på våra datorer och komma åt våra hemliga bilder (hehehe), hemliga texter (hehehe) och kanske döda hela datorn (inte hehehe, döden är inget man skojar om i första taget).
Tyvärr tog det fem minuter för länge, så jag hann inte ta hem den innan min buss gick. Nu borde jag ju egentligen vara glad över detta, jag slipper ju nämligen dampa över Dreamweaverhelvetet, men det hjälper inte. Nä, för jag ska nämligen skissa min hemsida in i minsta detalj. När jag sedan har hela onsdagen fri från träning och annat ska jag jobba jävel.
Dendär hemsidan slänger jag väl ihop på några minuter, visst? Skönt att den snart är klar. Det blir ju lätt som en plätt, piece of cake, come closer cara mia, finefinemang (fajnfinnemang), skillowedillo.
Nu ska jag som sagt skissa tills jag somnar, så jag säger väl godnatt redan nu. Godnatt.
Torr.. men inte nu längre!
Timmarna gick och jag beslutade att ta bort mitt smink och därmed även tvätta ansiktet. Detta resulterar alltid i att jag blir ganska torr och jag brukar därför smörja in mig, inget konstigt i det.
Den här gången tänkte jag att "äh, jag gör det sen..". Olyckligtvis gjorde jag inte det och jag bestämde mig istället för att ta en uppfriskande dusch efter dagens strapatser. Jag klev in i duschen och efter några minuter utbröt total panik i mitt extremsuperduperturbotorra ansikte. Jag grep tag i flaskan med badolja och bokstavligen hällde över hela ansiktet. Det kändes bra ända tills jag klev ut ur duschen. Mitt huvud har ju för fan förvandlats till en smörklump.
Som ni har längtat!
Den har allt; enastående koreografi, matchande outfits, men framför allt fantastiska dansare.
Här har ni den:
nu ska ni få höra
Det är helt förbannat asigt megajobbigt att hålla reda på allt och jag vill dö.
Nu ska jag gå och äta Vildmannens höjdhoppssoppa. Spännande.
The sixth member
I vanliga familjer skulle man nog välja att kalla denna för sminkdocka, då kanske ni vet vad jag talar om.
Hur som helst så har detta dockhuvud en stor roll i våra liv. En vanlig dag kan man till exempel höra någon ropa "var är dockhuvudet?", "har någon sett dockhuvudet?" eller "men! vad gör du här, ditt busiga lilla dockhuvud?". När man känner sig nere hämtar man dockhuvudet, kirrar någon snygg frisyr och crazy sminkning. Och plötsligt känns livet lite enklare.
Efter alla sminkningar det älskade dockhuvudet fått utstå så börjar det se lite lätt slitet ut. Det är inte ofta hon är ordentligt rengjord och ser därför väldigt väldigt trött ut. Jag skulle nog vilja likna henne med det lilla spökbarnet i the grudge. På pricken, faktiskt, bortsett från hårfärgen. Det händer att man kliver upp på natten för att kissa, går mot toaletten och möts där av det snälla dockhuvudet. Problemet är bara att hon nu förvandlats till the grudgehuvudet. Hjärtat stannar i några minuter, men så återfår man medvetandet och kissar istället för att fortsätta svimma. Hela upplevelsen gör att man kvicknar till rätt rejält och det kan vara svårt att somna om efteråt, men vad gör man inte för familjen?
Nu ska jag och Dockhuvudet se på tv, det är ju premiär av Sverige pussas & kramas. Ikväll handlar det om vänskap, det passar oss perfekt.
Tjiiinnnnnnnnnnnggggg!
Jobbigt
Jag har även kommit på mig själv flera gånger med att tänka "det var så mycket bättre när jag var ung". Jag kan ju ge några exempel;
dagens ungdom har ju inga idoler. Och nu menar jag idoler, inte typ Paris Hilton eller Linda Bengtzing efter att ha hört en låt. På min tid, ska ni veta, då fanns det regler för vilka man skulle lyssna på. Spice girls och Backstreet boys var några man fick välja mellan. Lyssnade man inte på någon av alternativen skulle man helst hålla tyst om det och ändå snabbt införskaffa en av skivorna som cover.
Alltså min syster (sex år) vet ju inte ens vilka dem är! Hon tror att Britney bara är en crazy tant som rakat skallen.
Ovanstående saker kan jag ändå gå med på att acceptera, även om det är jobbigt, men nästa sak är fruktansvärd. Jag har nämligen i många av mina jackfickor hittat näsdukar. Nu låter det ju som att någon annan stoppat dit dem, men faktum är att det är jag själv. Ibland står jag i någon skidlift med snor fulla näsan, hur lätt är det inte då att bara plocka upp en gammal nersnorad näsduk ur fickan? Eller när jag är påväg till skolan, hur bra är det inte då att snabbt titta sig omkring, ta i från tårna och bara råsnyta? Eller när jag har tråkigt och väntar på bussen, då kan jag ta upp den, knöla den till en liten boll och låtsas att det är en hamster. Så mjuk och len efter all användning, vad säger ni om det? Superenkelt och supervidrigt. Men värst av allt: väldigt, väldigt pensionärsaktigt.
