Såhär 151 dagar innan jag fyller 18 (inte länge kvar..!) tror jag att jag genom går en ålderskris. Jag har nämligen kommit på att jag är asgammal. Alltså fattar ni att jag har levt typ en fjärdedel av mitt liv! Det är ju helt sjukt!!! Jag ska ju snart dö.
Jag har även kommit på mig själv flera gånger med att tänka "det var så mycket bättre när jag var ung". Jag kan ju ge några exempel;
dagens ungdom har ju inga idoler. Och nu menar jag idoler, inte typ Paris Hilton eller Linda Bengtzing efter att ha hört en låt. På min tid, ska ni veta, då fanns det regler för vilka man skulle lyssna på. Spice girls och Backstreet boys var några man fick välja mellan. Lyssnade man inte på någon av alternativen skulle man helst hålla tyst om det och ändå snabbt införskaffa en av skivorna som cover.
Alltså min syster (sex år) vet ju inte ens vilka dem är! Hon tror att Britney bara är en crazy tant som rakat skallen.

Ovanstående saker kan jag ändå gå med på att acceptera, även om det är jobbigt, men nästa sak är fruktansvärd. Jag har nämligen i många av mina jackfickor hittat näsdukar. Nu låter det ju som att någon annan stoppat dit dem, men faktum är att det är jag själv. Ibland står jag i någon skidlift med snor fulla näsan, hur lätt är det inte då att bara plocka upp en gammal nersnorad näsduk ur fickan? Eller när jag är påväg till skolan, hur bra är det inte då att snabbt titta sig omkring, ta i från tårna och bara råsnyta? Eller när jag har tråkigt och väntar på bussen, då kan jag ta upp den, knöla den till en liten boll och låtsas att det är en hamster. Så mjuk och len efter all användning, vad säger ni om det? Superenkelt och supervidrigt. Men värst av allt: väldigt, väldigt pensionärsaktigt.