fnys
Ikväll kom hon och slog sig ner bredvid mig i soffan. Eftersom jag satt och försökte driva mitt eget spa på datorn (helt otroligt roligt spel för övrigt) tog hon över fjärrkontrollen och jag förstod genast att mitt tålamod återigen skulle sättas på prov. Det första hon gör är att sätta på ettan, där det visas ett program från utbildningsradion med en oerhört irriterande man som talar entonigt. Jag tittar på henne och eftersom jag har makten över alla i familjen byter hon genast över till tvåan, där ett program om en 11-årig flicka som blivit våldtagen av en massa gubbar visas. "men usch, jag är inte intresserad..!", säger hon för sig själv och börjar zappa mellan kanalerna. Så stannar hon på tv400, där cheaters visas.
För alla losers som aldrig har sett cheaters, så kan jag tala om att det handlar om en människa som misstänker sin partner för att vara otrogen. Hon eller han anlitar då cheaters, som spionerar på och smygfilmar den misstänkta i några dagar. När de samlat på sig tillräckligt med material visas det för den första personen som, om det är en tjej börjar storgråta, eller om det är en kille svär och förbereder sig på att döda, när hon eller han får se sin partner hångla med en annan. Sedan åker cheaters-teamet och den arga eller ledsna människan iväg och överraskar den otrogna tillsammans med.. den andra och så bryter helvetet ut. Helfestligt med andra ord. Jag hoppas ni förstår.
Nåväl, tillbaka till mor min. Programmet är inne i delen då den första personen står och ser sin partner vara otrogen på en film och hon (alla mamma) säger "nej, är det här ännu ett sånt här relationsprogram, Matilda?". Jag svarar att det är det och att det är skitbra. Hon fnyser åt mig , men fortsätter att titta. Hon tittar väldigt länge, trots att programet tydligen är jättedåligt och att hon ofta talar om för mig att "man ska minsann inte sitta och titta när folk görs till åtlöje på det där sättet! hur mår de efter programmet?". Upplösningen är nära, de är nu påväg för att slå den otrogna killen. Mamma suckar gång på gång. Fnyser lite. Programmet suger ju faktiskt. "jaha, ska dom åka för att avslöja honom nu eller?". Suck, fnys, pust. Så tar programmet slut. Oj! Hon råkade visst kolla på världens sämsta program helt ofrivilligt!
Men vet du vad jag tror, mamma? Vet du det? Jag tror att du fejkar! Jag tror visst att du tycker att det är bra! Jag tror du tycker det är spännande att se när tjejen kommer in och slår och skriker åt pojkvännen! Jag vet att du tycker det, du vågar inte erkänna det bara. Såhär har det alltid varit, du låtsas bara.
Jag tycker om dig ändå.
Nu ska jag ta en omgång nässpray och läsa en bok. Sedan ska jag ta mig en rejäl omgång till, imorgon ska jag nämligen shoppa skor och lösa in checkar, så jag behöver en god natts sömn. Godnatt, mina vänner.
Det är inte kul
Jag är just hemkommen från bion, jag och Vilma såg den magiska leksaksaffären. Helt okej film.
Här fick jag återigen höra universums mest uttjatade skämt, näst efter "va? ska du till Grekland? ååh.. kan du inte stoppa ner mig i resväskan, tror du? ha ha ha", nämligen det som alltid kommer mellan reklamen och själva filmen, då lamporna tänds och draperierna åker för duken: "jaha! nu är det slut, då går vi väl hem då!".
Är det någon som har skrattat åt detta? Nej. Är det någon som hört någon annan skratta åt detta? Nej. Är det någon som ens dragit lite på smilbanden åt detta? Nej. Varje gång skämtet dras måste jag ta djupa andetag för att inte vända mig om och skrika att det inte är roligt. För det är inte roligt och det är ingen som inte hört det förut, så sluta. För det är inte roligt. DET ÄR INTE ROLIGT!!!
Speedos
Efter att ha plockat ihop godis kände jag att mitt uppdrag där inne var slutfört och jag beslutade att gå ut i bilen och vänta. Jag slog igång radion och sjöng till några bra låtar medan jag, från min perfekta spanarplats, iaktog de som passerade i dörrarna till Ica. En volvo parkerade en bit framför våran bil och ut kom en liten kille iförd för stora badbyxor och väldigt rödbränd rygg. Ojdå, någon som satsar på hudcancer i år, tänkte jag. Sedan fnissade jag lite för mig själv, men plötsligt satte jag fnisset i halsen. Jag tappade andan för några sekunder när jag han som jag antar var fadern till detta barn. Även han steg ur bilen och blottade sin helt sjukt röda överkropp, mannen var nämligen endast iförd ett par speedos. Efter att den första chocken lagt sig började jag gapskratta. Är han inte riktigt klok? Han kan väl för fan inte åka iväg på ica med bara ett par speedos på kroppen? Jag kan även tillägga att vi talar inte om någon 30-årig hunkpappa, utan en 45+ pappa med lite för mycket underhudsfett. Att han dessutom var röd som en kräfta gjorde ju inte saken bättre.
Ja, se så mycket lustigkurrar det finns. Och på Ica till på köpet... Hå hå ja ja.
Nässpray
Alla har vi stött på problemet med att inte kunna sova, så även jag. När det inträffar mig ger jag ganska snabbt upp. Jag menar, min hjärna vill ju uppenbarligen vara vaken, sjukt onödigt att kämpa emot. Istället för att sova gör jag saker som jag annars inte har så mycket tid över till att göra, typ städa små lådor i mitt rum, göra armhävningar, putsa fönstret, se på skitdåliga filmer, läsa knasen osv. Det är dock en sak som håller på att utvecklas till ett problem. Det börjar som vanligt med att jag inte kan sova. Jag tittar upp i taket och försöker klura ut något att göra. Plötsligt börjar mina ögon snegla åt höger, där jag har en hylla. På hyllan står skålen. Men det är inte vilken skål som helst, det är nämligen där i den ligger: nässprayen.
Känslan när nässprayen börjar verka är, enligt mig, väldigt svår att slå. Det är så befriande, allt bara öppnar sig och luften strömmar fort till hjärnan. Helt obeskrivligt.
Problemet är bara det att jag tar sprayen utan att ens behöva, det hela handlar bara om kombinationen vad-ska-jag-göra-nu och vill-ha-nässprays-kick. Kvällen efter vill näsan ha mer spray och har därför blivit tät på riktigt, och vad gör man när man är tät i näsan? Jo, man tar nässpray! Nu vill ju alltså näsan ha spray och då ska den få det. Innan var det bara jag som ville ha, för att det var roligt. Så är karusellen igång. Det kan ta flera veckor innan jag inser att det måste få ett slut. Jag måste då offra två nätter när jag varken sover eller andas, sedan är allt som vanligt igen.
Men rätt som det är kommer det en natt när ligger jag där igen, klarvaken och sneglar på skålen med ett flin på läpparna...
Förlåt
Som jag tidigare nämnt var jag i helgen på Trästockfestivalen i Skellefteå. Tillsammans med Suss och Hanna invarderade jag min kusin Petter och hans tjej Sannas lägenhet (som för övrigt är typ en etta. Eller det finns ett kök också, är det en tvåa då?). Som ni kan tänka er blev det helt stört trångt. Om jag hade varit Petter eller Sanna hade jag på allvar strypt oss i sömnen. Vi kom liksom dit och tog över lägenheten, bredde ut våra madrasser och väskor, bestämde tv-kanal osv.
Efter den sista kvällen tror jag seriöst att de var nära att begå trippelmord, efter att de fått nys om vad vi nu hittat på. Denna konversation utspelade sig på kvällen mellan mig och Hanna i taxin, påväg till festivalområdet:
H: Åååh! Matilda, får jag ta en Bafucin? (ni vet dehär helt sjukt roliga halstabletterna man köper på apoteket som gör att man domnar av lite på tungan)
M: Ja, fast det är inte mina...
H: M-m-men... Vems väska är de här då?
M: Jag vet inte, jag har min här i alla fall. Eller vänta, jag tror att det där är Sannas väska!
Hanna hade lyckats få med sig Sannas väska i tron om att det var min. Jävla idiot.
De extremt irriterande Umeå-borna hade nu alltså tagit invasionen ett snäpp längre. Det var inte bara lägenheten som var våran, vi hade gått över på personliga ägodelar.
Jag skulle härmed vilja tacka Petter och Sanna för att ni inte dödade oss och säga förlåt för att vi var jobbiga ibland (för mestadels av tiden var vi ju ändå otroligt roliga). Vi lovar att aldrig mer komma tillbaka.
Inte förrän nästa år i alla fall...he...he...he...he...he...heee
Dom älskar mig
Min klass fick i år den fenomenala idén att hyra en egen buss och åka till Arvikafestivalen. Detta skulle självklart innebära en jävla stämning och.. och.. jättekul. Men tror ni inte att Arvikaidioterna lyckas planera in sin festival just när jag ska jobba, kanske? Självklart. Jag sörjde allt hela slutet på terminen och även början på sommarlovet.
Nere i Arvika saknade de mig självfallet jättemycket och en kväll kändes det uppenbarligen naturligt att utbringa en skål för den saknade medlemen (stavas medlemen med två m? ladan-Hanna?). Förstår ni? En skål helt utan att jag bad dem! Typ.
Aah, jag gillar er också!
Sluta. Nu. Seriöst.
Det händer ofta att jag hittar saker i min väska som jag inte har någon aning om hur de kommit dit. Senast inträffade i helgen på Trästock, då jag tydligen hade Josefins mobil där i, vilket resulterade i att den helt ofrivilligt badade i öl. Den öppnade ölburken hamnade också i väskan av okänd orsak och person. Jag skulle aldrig vara så korkad att lägga ner en öppnad dricka i en väska, hellooohhhhhh.
Men! Det var inte mobil/öl-historien jag skulle berätta egentligen, utan att jag för några veckor sedan hittade ett par dam-skinnhandskar i väskan. Först blev jag lite rädd, då handskarna var misstänkt lika den handske ett av offren (eller vem fan det nu är) får hemskickad i brevlådan i en Beckfilm. Jag sköt sedan mördartankarna åt sidan och började fundera på vem i min närhet som kan ha glömt sina vantar i min väska. Jag har fortfarande inte kommit på vem det kan vara, men brukar faktiskt använda dem när jag cyklar hem ibland. Dock endast den sista biten när ingen ser mig, jag känner att det är lite mot min väldigt coola image att ha på sig detta typ av plagg. Jag har dem alltid i väskan för att vara beredd om någon plötsligt skulle komma på sig med att förvara dem där, jag suger nämligen på att hålla reda på saker och jag börjar tröttna på det här. Med det där ville jag ha sagt att förvararen gärna får höra av sig inom kort. Hur som helst så skulle jag tvätta ur min öldränkta väska när jag kom hem och lyckades av någon konstig anledning fiska opp (jag älskar ordet opp, det känns så fint, fråga mig inte varför) två par handskar. Och inte vilka handskar som helst, SKINNHANDSKAR! Nu skulle jag allt bra vilja veta vem fan det är som går och stoppar sina fula handskar i min väska? Jag vill inte ha dem! Och om du nu absolut måste stoppa handskar i min väska, så skulle jag föredra om det var stickade tumvantar, inga jävla skinnisar! Jag har nämligen två par nu.
-
Jag undrar...
För det första: kan myror gå? Det ser ju nämligen alltid ut som att de springer. Och om det de gör är att gå, hur ser det då ut när de springer? Och när gör de det?
För det andra: varför bär myrorna på varandra? Jag har förstått det som att om jag är ute och går med min myrkompis och denna plötsligt blir nedtrampad av en människa, så ska jag ta upp myrkompisen på ryggen och bära iväg honom eller henne. Detta leder mig till själva huvudfrågan: var hamnar alla nedtrampade myror? I en hög med alla andra döingar? Och vad gör de i så fall med liken? Jag har kommit på tre alternativ; de ligger i en hög och ruttnar, det hålls en myrbegravning, de blir uppätna. Det första känns till en början ganska trovärdigt, men då borde det väl ligga högar med myror överallt? Nä, det funkar inte. Alternativ nummer två känns totalt orealistiskt. Vet ni hur många begravningar det skulle behöva hållas i veckan? Nej, det funkar inte heller. De döda myrorna måste alltså ätas av sina tidigare vänner. Ja, så är det nog.
Fantastiskt
Först blödde det bara litegrann, men sedan forsade det. Då började det svida också, för att inte tala om vad det gjorde när jag skulle spola bort gruset. Det ilade liksom i hela benet, ni vet. Sedan satte jag på ett stort plåster.
Precis som när jag var ung. Helt fantastiskt!
Gårkvällen i bilder
Jag och Hanna kom på att vi skulle cykla och ta ett nattbad, eller nattebad som jag tycker det är roligare att säga.
"nattebad!", sedan blir det fnissigt.
När vi kom fram var vattnet helt platt, eller stilla kanske det heter. Då började hanna packa upp en filt och grejs. Hon är förövrigt ganska ful på den här bilden om ni frågar mig.
Sedan badade vi som sjutton. Eller i alla fall jag, Hanna försökte vara mogen och doppade inte ens huvudet. Därför kände jag att jag var tvungen att kompensera det hela och tvättade håret. Det kändes superfresh.
Kolla här till exempel, hos simmar istället för att bara bomba. Sjukt moget.
Sedan gick vi upp på stranden och jag skulle göra en eld. Det gick lite dåligt först, men så hittade jag ett gammalt midjeband från en morgonrock, då gick det suveränt. Typ.
Sedan cyklade vi hem. Jag cyklade över åkern som vanligt. Till vänster odlas det potatis. Åkern till höger vilar i år, det har Hanna berättat för mig. Där är det bara en massa klöver och kanske lite råttor.
Jag cyklade också förbi kossorna som låg och sov. Ser ni att dom ligger där bak? Jag har kommit på att det kanske är dom som blir sånadär Angusburgare på Burger King sedan. Coolt!
När jag kom hem gjorde jag ett långt bromsmärke i gruset. Jag har blivit rätt duktig på det de senaste veckorna. Dessutom är det skitkul.
Sedan borstade jag tänderna och började på en ny bok, hjärtekrossaren. Den ser lovande ut. Det är en kille som snart ska döda en prästs syster, helspännande.
Stockholmstjejen update
Följetongen (tången?) fortsätter..
Idag berättade hon för mig bland annat att hon hade sex i helgen, dock inget hon tänker satsa på. Kan ni gissa varför? Just det, han hade för liten. Däremot var han bra på att slicka, men guhuhuuud så nära det var att hon glömde raka sig innan hon gick ut. Tur att hon kom ihåg!
Fan vilket dirty inlägg. Förlåt.
Åhåå!
Jag befinner mig nu hemma hos mina kusiner, varav den ena sover och den andra leker med sina coola kompisar. Det är i den sistnämndes rum jag sitter i och det är en miljö som får mig att känna mig extremt gammal.
Till att börja med så har musen ingen sladd, såhär långt är jag med. Detta kom jag nämligen i kontakt med för många år sedan, så jag är inte totaly bakom the flöte. Musen ligger på en musmatta, men inte vilken musmatta som helst! Den lyser nämligen coolt blått runt kanterna, inget starkt ljus, utan bara lite lagom coolt sådär. Även detta kan jag kanske ha sett tidigare i mitt liv, men det känns ändå lite extra coolt. Vidare har vi ett tangentbord. För att matcha musmattan lyser allt blått. Alltså siffror och bokstäver, inte hela tangenterna. Jag kan berätta att det är jättecoolt, men framför allt snyggt. Även här känner jag mig rätt hemma, men nu börjar problemen komma krypande. Skaparna av detta tangentbord har nämligen förutsett att användaren kan skriva utan att titta på tangenterna (vilket jag faktiskt kan, cool cool cool), för vissa av bokstäverna är borta. Eller å, ä och ö är borta. Istället är det en massa konstiga tecken, typ kolon och sånt. Detta gör mig lite lätt förvirrad de få gånger jag ändå väljer att titta ner på tangenterna. The biggest fucking shit problem kom när jag skulle göra ett frågetecken och datorn valde att göra ett likamedtecken när jag tryckte där jag i vanliga fall brukar göra frågetecken (självklart utan att kolla, cool cool cool). Jag tryckte på alla tangenter och hittade den slutligen, men det tog en jävla tid. Dessutom har tillverkarmänniskan bestämt sig för att klämma ihop alla bokstäver och göra allt jättesmalt, så jag missar tangentjävlarna när jag ska klicka på dem. Jag blir tokig. Jättetokig. Jag måste alltså, likt en mycket gammal människa, leta mig fram till de rätta knapparna för att stava orden rätt. Allt tar så mycket längre tid. N0t c00l at all.
Sedan har vi skärmen, som självklart är platt. Här möts jag också av det blå ljuset från knappen, för att matcha övriga delar. Vid min sida står en lite sprayflaska med tillhörande putsgrunka. Det här är fantastiskt, man ska alltså putsa skärmen när den känns smutsig! Så otroligt!
Jag kan mer kortfattat säga att jag befinner mig i en väldigt hightech miljö och jag känner mig som en pensionär.
Nu ska vi se the ring 2 på min hemkomna kusins hightech tv. Godnatt.
Förresten! Klockan är på engelska också! Nu är den till exempel 11 17 PM, är inte det fantastiskt? Man måste alltså ha internationella kunskaper också. Ja, jag säger då det...
Typ damp? heheheheheeeeeeeeeee
Curly fucking sue
Hejdå.
Alla ville vara som mig
Jag hittade en låda med gamla bilder i mitt rum och plötsligt gick det upp för mig varför jag var så populär i mellanstadiet.
Kläderna, mer än så behöver jag inte säga.
Little hit, Little dit!
Jag tittar på Stuart Little med Vilma och har nu, efter en kortare analys, kommit fram till att musen som toppar min sätta-en-kula-i-skallen-lista är Stuart. Möjligtvis kan det vara filmen jag hatar, men det känns bättre med Stuart.
För det första: Filmjäveln är dubbad. Det första jag ska göra när jag blir Sveriges diktator är att förbjuda dubbning av filmer. Barnen får väl skylla sig själva om de inte kan engelska, de får fan i mig vänta att titta på filmen tills de hinner läsa texten. Dessutom borde alla arbetslösa få jobb som dubbröster, för just nu verkar det som att Sverige har max sju namn på listan med dubbmänniskor. Framför allt hatar jag mamma -och papparösterna. Och lillebrorrösten, förresten. Och Peter Jöbacks röst. Eller vad fan, jag hatar alla röster.
För det andra: Får jag fråga vem i helvete som adopterar en mus?! Eller hur en mus ens kan få bo på ett barnhem tillsammans med en massa riktiga människobarn? Är det ingen som tycker att musen är äcklig? Vidare kan jag tycka att det är stört att paret som adopterar töntmusen kallar denna för sin son och att musen kallar paret för mamma och pappa. Dessutom kräver föräldrarna att deras biologiska människo-son ska kalla den vidriga musen för lillebror och tycker det är konstigt när han blir besviken då de kommer hem med en mus istället för ett barn från barnhemmet. Skulle jag få en mus som syskon hade jag också fetvägrat att kalla den för bror. Jag hade förmodligen dödat den, i alla fall släppt ut den i skogen och byggt en mur runt huset av råttfällor.
För det tredje: Tycker barnen att filmen är rolig när alla är jättetöntiga? Nej. Barn skrattar främst åt människor som slår sig, pruttar och gulliga barn eller djur som säger gulliga saker eller misslyckas med något för att de är för små och absolut jättegulliga. Barn skrattar inte åt en dubbad pappa som springer nedför en trappa där han möter hela släkten och ropar "LITTLE HÄR, LITTLE DÄR!!", varpå hela släkten glatt svarar med "LITTLE HIT, LITTLE DIIIT!!!".
Jag ska ställa väckarklockan på tre i natt, sedan ska jag smyga ut och bränna den där jävla filmen. Hejdå.
Snygg
"Ey, Bettan! Var är semesterbilderna från förra sommaren? Aftonbladet ville ha en bild till artikeln och jag tänkte ta den där jag sitter i solen med mina nya glajjor. Jag tycker att jag ser jävligt fräsch ut på den."
Nu säger jag det
Mitt sommarjobb går främst ut på två saker: sopa en altan, vattna blommor och rensa ogräs. En sjuhelvetes massa orgäs. Som ni kanske förstår blir det lätt lite tråkigt i längden, men jag har hittat min räddning som ger mig krafterna tillbaka. Så här ser det ut:
Solen steker på himlen och gräset är grönt. Jag lägger mig på rygg i gräset, höjer volymen på ipoden så det ekar i skallen, bläddrar fram till Låten med stor L, sluter ögonen och svävar iväg. Det är helt otroligt!
Nu är det eran tur att uppleva detta. Men kom ihåg högsta volym, annars blir det inte rätt effekt. Dessutom är jag inte riktigt nöjd med ljudkvalitén på det här klippen, men ni kanske fattar ändå.
Varför i helvete berättade jag det här för? Jag ångrar mig redan.
Mehhn frääscht
Det är ju jättekul, men ack så ohygieniskt.
