Min klass fick i år den fenomenala idén att hyra en egen buss och åka till Arvikafestivalen. Detta skulle självklart innebära en jävla stämning och.. och.. jättekul. Men tror ni inte att Arvikaidioterna lyckas planera in sin festival just när jag ska jobba, kanske? Självklart. Jag sörjde allt hela slutet på terminen och även början på sommarlovet.
Nere i Arvika saknade de mig självfallet jättemycket och en kväll kändes det uppenbarligen naturligt att utbringa en skål för den saknade medlemen (stavas medlemen med två m? ladan-Hanna?). Förstår ni? En skål helt utan att jag bad dem! Typ.
Aah, jag gillar er också!