Nu ska ni får höra top 5 grejer som gnager i min lilla hjärna:

1. GÖÖÖR INSTUDERINGSFRÅGORNA TILL MEDIEKOMMUNIKATIONEN FÖRIHELVETE!!!!!
    ... men jag orkar inte. Dom är jättejättejättetråkiga och texten är totalt turbodum i huvudet. Jag gör det bara inte. Man skulle väl kunna säga att jag vägrar.

2. REDIGERA KLART DEDÄR JÄVLA FOTOT PÅ ANNELI FÖRIHELVETE!!!!!!
     Jag vet att alla samtöntar som önskar att dom valt något med mer praktiskt arbete tänker att "hon ska fan inte klaga. Jag har en skrivuppgift till imorgon som är skiiiiitjobbig!" Men jag bryr mig inte. Det är faktiskt jobbigare än vad det låter. Så ni kan bara håhåhåååålla käften.

3. VARFÖR I HELVETE ÄR DU INTE PÅ TRÄNING??????
     Jo, det ska jag berätta. Jag gör nämligen läxa. Gör jag? Okej, det märks inte. Dumma flicka.

4. GIVE ME WATER FÖRIHELVETE!!!!!
     Jag är superdupermega törstig. Jag har varit det hela dagen, men har jag fått i mig något vatten kanske? Inte en droppe.

5. GÅ OCH LÄGG DIG FÖRIHELVETE
     Men hello, klockan är ju inte ens halv nio. Okej, jag är astrött fast jag sov till klockan elva, men skulle jag gå och lägga mig nu skulle min image bli totalkrossad. Dessutom kan jag inte missa Vad blir det för mat? på Tv4+ kl nio. Jag älskar att se dendär svettiga mannen daska till en nyslaktad kalvstek på skärbrädan.


Vet ni vad jag ska göra istället för alla min högsta hjärn-gnagor? Jag ska gå ut på en ljuvlig promenix i det ljuvliga mörkret. Sedan ska jag komma in igen, rosig om kinderna och med hjärnan fylld med fräscht syre. Så ska jag koka mig en kopp te och kolla på den svettiga kocken. Jag har hört rykten om att det blir kräftor ikväll. Spännande.

Ni vet små barn som just lärt sig gå, som springer runt som små minimänniskor och man tänker "oj, vilken liten!". Tänk om man skulle sparka det i huvudet. Inte jättehårt, utan lite lagom så det trillar i marken. Det brukar ju gå på ett litet kick så står dom upp igen.

Bara en liten knuff med foten.
Det är så perfekt höjd.
Ja, det vore nåt.

Jag tänkte berätta om min fantastiska dag hittills:
Vaknar klockan nio i tron om att min käre far ska skjutsa mig till skolan. Tittar ut genom fönstret där snön flyger åt alla håll och tänker "holy, macarony! Tur att jag slipper åka buss i dehär vädret!"
Jag vrider sedan huvudet lite åt höger och får syn på carporten. Den TOMMA carporten! Efter två sekunder av panik tänker jag "äsch, pappa är säkert bara och handlar eller nåt" (det är alltså vad man gör klockan nio på morgonen...........).
Jag kliver sedan upp i lugn och ro, ställer mig framför spegeln och kollar om jag blivit tjockare under natten. Jag skämtar, det gjorde jag inte alls. Jag vet inte ens varför jag skrev det, det kändes bara som ett bra läge. Hur som helst, så ställer jag mig framför spegeln och tittar på mitt hår. "Aah, skönt. Håret är tiptop, då slipper jag tvätta det idag. Då hinner jag titta lite extra länge på morgonbolibompa", tänker jag och går för att äta frukost.
Plötsligt hör jag steg bakom mig och jag vänder mig om. Och vem står där, om inte självaste pappa? Min hjärna blir som ett enda virrvarr. Var inte han och handlade? Jag frågar med extrem oro i rösten
- Men, men, men.. Var är bilen?
- Den har mamma.
- Vvvvvvvaaaaaaa?, säger jag. Men du ska ju skjutsa mig till skolan!!!
Det här var tydligen en plan som jag hade glömt dela med mig av till pappa. Jag beslutar att vara arg på pappa resten av dagen och lyckas ganska bra. (Om ni undrar varför jag inte bara satte mig på en buss så var det för att den hade jag redan missat när jag tänkte åka bil och eftersom jag bor i bushen så går det typ en buss per årtionde).
Nästa lektion börjar 12.05 och jag beslutar för att ta bussen som går 11.30.
När det är dags att ge sig av klär jag på mig och öppnar dörren (som för övrigt typ flyger iväg med vinden) och inser att om jag vill se ut som en superstar när jag kommer fram till skolan, så kan jag inte gå ut utan mössa på skallen. Jag springer tillbaka in i huset och letar som en crazybitch efter den enda mössa i hela huset som jag kan ha på min enorma vattenskalle utan att håret blir superplatt, hittar den efter typ fem timmar (jag överdriver aldrig) och går ut i stjärtvädret. Väl framme vid busshållsplatsen (eller p-fickan, för det är just vad det är) så har jag skorna packade med snö och issnöflingor som pickar i mina annars så vackra ögon. Jag kokar av ilska och inte blir det bättre av att varje lastbil som kör förbi stänker sju liter (och nu överdrev jag faktiskt inte!) smutsigt avgas-äckel-vatten på mig. Genomblöt och med ilska-metern i topp är det sedan någon vidrig 50-årig lastbilschaffis som tror att jag behöver piggas upp. Han tutar därför åt mig och tittar på mig som en riktig sliskäckelgris. Hade jag haft en pistol i handel lovar jag att jag skjutit honom. För att slippa avvika från de andra så stänker jag självklart ner mig med vidervattnet från vägen.
Där någonstans kände jag att, nej, nu stannar jag hemma.

Så, här sitter jag nu i min ensamhet. Pappa har farit till jobbet just som vi började bli vänner igen. Helt ärligt klarade jag inte så bra av att vara sur på honom.
Jag ska väl börja med någon av mina trehundrasjuttioelva läxor jag har att göra. Helt allvarligt tror jag att jag håller på att bli utbränd. Alltså serri.
Tur att det är lov snart, då ska jag gå i ide. Hejdå.

I helgen åkte jag buss till Stina i Skellefteå. En helg med mycket fett och sovande. Trevligt.

Det är märkligt hur folk beter sig minuterna innan de kliver in i bussen. Bussen som går klockan fyra på fredagar är ofta ganska populär och det är typ packat med folk som vill hinna först in i bussen.
  Ca fem minuter innan bussen ska anlända börjar de riktigt bussugna lite diskret ställa sig upp. Låtsas att de inte orkar sitta längre (skitjobbigt efter en hel vecka med tidiga mornar). Så börjar de dra sig mot dörren som går ut till bussens-på-och-avstigningsplats-där-det-fortfarande-inte-är-någon-buss för att vara helt på den säkra sidan att inte komma sist in i bussen när det väl är dags.
  Tiden går och det är nu bara två minuter kvar till att bussen ska komma. Alla sitter (eller står) på helspänn med en enda tanke i huvudet: hur ska jag hinna lämna min packning och ändå hamna längst fram i kön?
Så är det någon brightskalle som får för sig att bussen kommer och tar tag i handtaget på väskan för att lyfta upp den. Detta utbryter en hejdundrandes kedjereaktion och på tre hundradelar har alla tagit upp sina väskor och börjar dra sig mot utgången (som fortfarande är stängd). Tyvärr var det falskt alarm. Bussen som kom körande skulle till Ö-vik och alla hoppas att någon ska ta första steget att ställa ner väskan på golvet, men det är ingen som vågar. Ingen vill ligga i underläge då racet mot bussen går igång.
  Någon slipad kille försöker lura de andra;
  - Den verkar vara sen..
  Någon stackars oerfaren åkare går på hans trick, backar och sätter sig längre bak. De mer rutinerade låtsas inte bry sig, men innerst inne skrattar de högt.
  Så visar den sig långt borta i fjärran: den gyllene bussen. Alla får en speciell blick i ögonen. Jag skulle vilja kalla den för något i stil med, jag-dödar-för-att-hinna-först-blicken.
  Feta tanter som ingen lagt märke till tidigare börjar nu ursäktande klämma sig fram genom skaran. Kanske försöker de lura i folk att de har en sjukdom som gör att fötterna bara går och går. Sure, tänker alla. Då kan du väl gå till Skellefteå? Men eftersom alla vill verka trevliga så låtsas de bara att det är supertrångt (vilket det förresten är) och låter inte för sitt liv tanten passera. Så träder svikaren i gruppen fram; mesen. Även kallad Pelle Svanslös. Denna person tror gott om alla och släpper självklart fram tanten. En extremt irriterad stämning utbryter bland övriga och de inser att det kommer bli en hård kamp med en sådan looser i gruppen.
  Så kör bussen fram till bussens-på-och-avstigningsplats-där-det-nu-är-en-buss och busschaffören kliver ur bussen. Han går i slowmotion och trycker in den topphemliga sifferkoden som öppnar dörren. Alla blir som galna (men låtsas självklart hålla sig lugna, man vill ju inte se alltför angelägen ut). Dumskallar som tidigare stått längst bak klämmer sig igenom och ursäktar sig med,
  - Eh, ursäkta. Kan jag bara få lämna väskan? Oooh, så tungt...
Och tro det eller ej, men dessa oärliga små djävlar går sedan och ställer sig typ trea trots mördarblickar från hela kön.
  Såhär håller det sedan på tills alla slaktat sig förbi sina underlägsna motståndare. Sist in i bussen kliver alltid Pelle Svanslös, men Pelle är glad ändå. Han är ju alltid glad, även om han just blivit nermejad av en fet tant.
  Tänk så fin världen skulle ha sett ut om alla var som Pelle Svanslös.

Jag vaknade en morgon och hittade en otrevlig överraskning på köksgolvet.

Idag har jag haft en såndär cool dag, när man känner sig så himla cool hela tiden. Självförtroendet är liksom på topp. Jag vet inte om alla har sådana dagar, men det har jag i alla fall. När jag väntade på bussen tlil exempel och alla lastbilar körde förbi (jag bor faktiskt i bushen och där kör det förbi lastbilar när man väntar på bussen) så brukar jag alltid känna mig så himla liten och låtsas prata i mobiltelefon, men inte idag. Jag glodde bara tillbaka med min coola blick och jag tror att alla förstod att dendär tjejen (alltså jag..), hon är ingen man ger sig på i första taget! Så kom bussen och dagen flöt på för att sedan närma sig bussrean hem och det var nu min coolhet kanske sjönk någon grad.
Som vanligt på min extremt coola dag så gick jag till bussen som en riktig kaxmax med Ipod i öronen och en väska som aldrig gled ner sådär irriterande från axeln. Jag kom sedan fram till busshållplatsen där det redan stod två frusna töntar som väntat aslänge, men eftersom jag är cool så hade jag prickat in exakt rätt tid då bussen anlände. Jag snörvlade in snoret lite coolt för att slippa en totaly noncool snordroppe á la män 40+ och ställde mig längst bak i kön.
Så var det snart min tur att kliva upp på första trappsteget och för att vara lite extra cool valde jag att inte stirra rakt in i ryggen på tjejen framför mig, utan jag kollade istället åt sidan. Jag lyfter min fot och ställer mig så vad jag tror är trappsteget, tyvärr var det tjejens typ fot. Detta leder till att jag faller det mest ocool fallet man kan tänka sig rakt över henne, medan jag försöker få fäste i marken under mig, vilket går jättedåligt eftersom den är täckt med is. Ipod-plopparna åker ur öronen och jag ligger nu ner och håller krampaktigt tag i tjejens ben (eller tjej och tjej, hon var ju typ gammal) och lyckas tillslut ställa mig upp. Skrattar lite hehe:igt och säger förlåt. Tjejen (eller vad hon nu är) ser überchockad ut och säger ingenting. Jag skyndar mig coolt in i bussen och sätter mig längst fram för att slippa blickar från ocoola människor.

Då vet ni. Nu ska jag reparera skadan som skedde och måla mina coola naglar.
                       Tjingeling!

Jag ser fram emot Alexander Schöld i mello ikväll. Om jag inte minns helt fel var han typ universums mesigaste lilla blygmes i Fame factory. Jag längtarrrrr

... efter att få skratta alltså.

Ni vet första dagen med en ny lärare, så ska alla ska skriva ett personligt brev. Sedan skriver läraren upp en massa ointressanta frågor på tavlan som stöd och tror att alla ska komma på en massa roligt själv.
Ungefär såhär har mitt låtit typ sedan jag föddes:

"Hej!
Jag heter Matilda och är 17 år. Jag bor med min mamma, pappa och två systrar.
På fritiden spelar jag innebandy och umgås med kompisar. 
Mina favoritämnen i skolan är svenska och idrott. Jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor. Jag gillar nästan all musik. Jag har ingen speciell favoritfärg. "
Ooooch sååå vidareeeeeeeee.

Så himla tråkig. Alltså jag önskar att jag var lite konstigare. Men bara lite. Typ samlade på plastgrisar eller var otrolig på tamburin. Jag är så himla mittemellan på allt.

Ändå är det ett fåtal saker jag känner att jag kan utveckla, som jag har sammanställt i en lista:

•  Skriva alfabetet på datorn. Jag vet inte hur jag ska lyckas göra någon sorts karriär inom detta ämne, men jag skulle kunna bli en jävel på det. Mitt nuvarande rekord är 3 sekunder och 35 hundradelar. Skulle jag spendera resten av året åt detta skulle jag lätt vara nerer på i alla fall två sekunder innan 2009.

•  Vara på skolan. Jag måste säga att min närvaro är otrolig. Om jag bara slutar missa bussen lite då och då skulle min frånvaro nästan ligga på noll, eftersom jag har den enastående gåvan att typ aldrig vara sjuk. Skulle jag satsa på detta så går karriären ovan direkt i kras, eftersom den kräver att jag inte går i skolan på hela året. Å andra sidan tror jag inte att mitt liv skulle bli så mycket bättre av att vara på skolan hela tiden. (men det skulle det bli av att kunna skriva alfabetet på två sekunder...)

• Äta godis. Är det något jag är bra på så är det att äta godis. Nu tänker ni säkert att "alla gillar väl godis" men här snackar vi missbruk. Hur dåligt jag än mår så slinker det alltid ner en liten rackare. Skulle jag utveckla det här skulle jag ju kunna bli såndär smakare som Hannas pappa var förut. Typ en sån som bestämmer om det är gott nog för att få säljas i butikerna. (Tro det eller ej, men Hannas pappa ser inte ut som ett berg. Faktiskt inte ens lite knubbig)

• Komma på konstiga saker. Ibland får jag idéer som jag blir så himla sugen på att genomföra. Tex ta tag i nyckelbenen och dra av dem, så himla roligt det vore. Eller hoppa ner i trappen i matsalen när den är full med människor. Och idag när jag var på stan kom jag på att det skulle vara kul att slicka på en av skyltdockorna på MQ. Dom ser så blanka och goda ut. Jag vet att jag är störd
  
  

Hmhmhmm. Om jag jobbar lite på dehär sakerna kanske jag kan skriva något om det i nästa brev. Spännande.

Jag hittade ett rött papper idag när jag tittade ner i väskan. Jag tror jag skrev det på en sämhällkunskapslektion (bra ord för hänga gubbe!) när jag och Pia hade blivit övergivna av Hanna ute i korridoren.

Här får ni ta del av mina utomordentligt spännande anteckningar.

-         Nu har Hanna gått, så det är inte någon som styr upp gruppen längre.

-         Jag pratar med Suss i telefon

-         Suss kollar på hairspray

-         Simple Plan suger

-         Jag har inget att göra

-         Någon har klippt lugg, det blev tydligen snyggt.

-         Någon i röd tröja har gått förbi typ 100 gånger.

-         Jag kanske ska till Skellefteå till helgen.

-         Svenskan börjar 20 över

-         Någon i MP1 vill gå någon annan stans, för här blir hon störd på mtv och dessutom behöver hennes dator laddas. Dåliga argument om ni frågar mig.

-         Nu är den fruktansvärda Simple plan-låten slut.

-         Nu börjar en video med lysande stjärnor och rök.

-         Nu kommer Linda.

-         Jag tror vi har slutat.

-         Linda har lila nagellack.

-         Jag har mörkrött nagellack. Nästan samma färg som det levrade blodet i grishjärtat i nian.

-         Grishjärtat i nian luktade äckligt.

-         Någon i MP1 har en öken som bakgrund. Snacka om öken. Ha-ha-ha.

-         Det sitter två tjejer med randiga tröjor i ett hörn.

-         Det är många som letar efter Hampus.

-         Jag tycker våran vikarie på svenskan är jobbig.

-         Ida letar efter Nicole.

-         Elin undrar vilken ideologi vi har.

-         Micke pratar med sin praktikant.

-         Två killar går uppför trappen.

-         Nu är det en video med rosa överallt.

-         Nicole undrar om någon är skyldig henne en tia. Jag är skyldig henne en femma som hon ska få nu.

-         Ida undrar om någon ska med till kaffan.

-         Nu går vi.

Helt spännande!