Det har nu gått två veckor sedan den här låten fastnade på mitt minne. Den försvinner inte. Jag får panik och spänningar i nacken. Det känns som att musikdjävulen håller på att ta över mig. Min hjärna känns som en nyjäst bulldeg. Jag börjar ge upp hoppet om att låten någonsin kommer att släppa taget. 
Låten jag talar om är med i Hairspray och gör mig tokiggggggggg. Den heter without love. Efter att ha sett filmen hundraåttioelva gånger på en dag så försvinner den inte.

I vanliga fall brukar jag trösta mig med att när jag vaknar morgonen efter så är låten borta. Så är inte fallet nu. Jag vaknar varje dag och min första tanke efter; åhnej, jag har vaknat, är; once i was a selfish fool who never understood, never looked inside myself, though on the outside, i looked good............ Sedan fortsätter det bara utan stopp.

Den första veckan tyckte jag mest att det var trevligt eftersom jag älskar hela filmen, det var mest Hanna som lovade att döda mig om jag inte var tyst. Nu har även jag fått nog. Var jag än är så finns låten i huvudet. Sjunger jag den inte högt så gnager den som en liten pestsmittad råtta i min oskyldiga hjärna. Jag kan inte koncentrera mig på något annat då det enda jag tänker på är texten. På bussen, på innebandyplanen, på skolan, när jag ska sova, när jag äter, när jag ser på tv, när jag pratar.

Dessutom har Suss dragit ner mig i hairspray-missbrukar-träsket och jag måste titta på filmen minst två gånger per dag, gärna innan jag ska sova för att alla låtar ordentligt ska nötas in. Detta tror jag inte är något som förbättrar mig situation.

Jag anser mig ha allvarliga problem och ber nu min omgivning om hjälp med att radera låten ur djupet av min skalle.
Hjälp mig, någon. Hjälp.