Sluta. Nu. Seriöst.

Det händer ofta att jag hittar saker i min väska som jag inte har någon aning om hur de kommit dit. Senast inträffade i helgen på Trästock, då jag tydligen hade Josefins mobil där i, vilket resulterade i att den helt ofrivilligt badade i öl. Den öppnade ölburken hamnade också i väskan av okänd orsak och person. Jag skulle aldrig vara så korkad att lägga ner en öppnad dricka i en väska, hellooohhhhhh.


Men! Det var inte mobil/öl-historien jag skulle berätta egentligen, utan att jag för några veckor sedan hittade ett par dam-skinnhandskar i väskan. Först blev jag lite rädd, då handskarna var misstänkt lika den handske ett av offren (eller vem fan det nu är) får hemskickad i brevlådan i en Beckfilm. Jag sköt sedan mördartankarna åt sidan och började fundera på vem i min närhet som kan ha glömt sina vantar i min väska. Jag har fortfarande inte kommit på vem det kan vara, men brukar faktiskt använda dem när jag cyklar hem ibland. Dock endast den sista biten när ingen ser mig, jag känner att det är lite mot min väldigt coola image att ha på sig detta typ av plagg. Jag har dem alltid i väskan för att vara beredd om någon plötsligt skulle komma på sig med att förvara dem där, jag suger nämligen på att hålla reda på saker och jag börjar tröttna på det här. Med det där ville jag ha sagt att förvararen gärna får höra av sig inom kort. Hur som helst så skulle jag tvätta ur min öldränkta väska när jag kom hem och lyckades av någon konstig anledning fiska opp (jag älskar ordet opp, det känns så fint, fråga mig inte varför) två par handskar. Och inte vilka handskar som helst, SKINNHANDSKAR! Nu skulle jag allt bra vilja veta vem fan det är som går och stoppar sina fula handskar i min väska? Jag vill inte ha dem! Och om du nu absolut måste stoppa handskar i min väska, så skulle jag föredra om det var stickade tumvantar, inga jävla skinnisar! Jag har nämligen två par nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0