Som en näve gjord av tyg sitter du där och retas. Du söker dig längre och längre in och vore det inte för alla bakom mig, så skulle jag göra något åt saken. Din närvaro gör mig illa till mods och jag känner, med gråten i halsen, paniken komma krypande.
Till min stora lättnad skingras folkmassan bakom mig och med ett snabbt nyp rycker jag ut dig ur stjärten. O, du förbannade trosa.