Buss-iaktagelse 1
Framför mig på bussen idag satt det två pojkar. Jag skulle gissa att de var mellan 12 och 14 år. Kan ni gissa vad de pratade om? Pokémon. Och nu snackar ni inte typ "åååh, minns du när alla bytte pokémonkort?" "Aah, ja det var tider det!" Utan det var liksom allvarligt Pokétalk, á la år 2000 (typ?). Det var Balbasaur hit och Pikachu dit. Det var vattenpokémon och flygande pokémon. En jävla massa pokémonsnack.
Och nu kommer jag till the big thing: alltså ursäkta, men var inte pokémon poppis för typ tio år sedan? Jag har knappt hört ordet pokémon sedan jag gick ut femman.. Är de små filurerna påväg att göra comeback? Spännande, mycket, mycket spännande.

Buss-iaktagelse 2
Ibland känner man bara fuck life när man åker buss. Det är sju ton läxor som väntar när man kommer hem, inget bra på tv, inga kakor hemma att tröstäta till läxorna, ingen som frågar om man vill ha pengar osv... I stunder som dessa tar man gärna de få minuterna på bussen till att relaxa en stund. Man lyssnar på "en sång till de ensamma" med Mauro Scocco på högsta volym i lurarna. Sedan sjunker man ner ordentligt i sätet och lutar det bakåt, utan att bry sig om att personen bakom får knäna krossade.
Andra dagar kan man känna sig lite piggare. Livet leker och läxorna är gjorda. Solen skiner utanför fönstret och man har just fått besked om ett välbetalt sommarjobb. Dessa dagar sitter man lite lagom bakåtlutat (dock inte sätet!) och låter ena benet dingla lite nonchalant i mittgången.
Dessa två beteenden är för mig helt normalt. Jag kan på en gång se på en person då denna kliver in i bussen om det är en butterbella eller en sprallsprutti. Det är ändå några jag inte förstår mig på. Det är dessa människor som sitter rak i ryggen som en planka. Som ett oroligt rådjur knycker den till med huvudet då bussen kör i ett gupp. Ryggen rör inte alls i ryggstödet. Kanske är det en hemlig tävling som pågår mellan några få, där det gäller att aldrig, på några som helst villkor, luta sig bak, vem vet? Jag kan ju även tillägga att det är samma personer som beter sig på detta sätt varje gång jag åker buss. Dem är för mig ett mysterium. Känner du dig träffad som en av dessa extremt rakryggade människor, så hör gärna av dig. Jag vill framför allt ha svar på frågan varför i helvete du inte kan slappna av?