Fuck
.. skriver jag en uppgift jag har glömt att jag skulle skriva. Är inte det typiskt, att man kommer på det på söndagkväll? Dessutom är det en tänkaruppgift, vilket inte faller min hjärna i smaken för tillfället.
.. har jag ont i huvudet. Detta började i morse när jag vaknade och har inte slutat, trots förtäring av diverse piller. Enda sättet att dämpa värken är att någon healar mig genom att pressa handflatan mot min panna. Dock är det ingen som orkar längre än någon minut. Jag har nu börjat överväga om jag är påväg att få en hjärnblödning och har googlat symptom. Ett av dem är en plötslig och oerhört intensiv huvudvärk, vilket jag uppenbarligen lider av. Däremot har jag inte blivit medvetslös eller förlamad än, så jag känner mig någorlunda lugn. Men något fel är det!
.. väntar jag på att min pojkvän ska ringa och säga godnatt. Jag får sömnsvårigheter utan honom bredvid mig och nu envisas han med att jobba sent, vilket bidrar till enskilt sovande vissa kvällar. Detta innebär att jag ligger vaken och rullar tummarna (nu ljög jag, vem fan rullar tummarna?) tills han ringer för att säga natti.
.. ligger jag och lyssnar på Ricky Martin. Man kan fråga sig varför, det gör jag.
Godnatt.
Haha, förresten..
Samtal mellan min far och familjens katt efter att katten just kommit in: (ofta samtal med en katt?!)
Katten: Mjaauuu
Pappa: Men gubben.. Har de andra katterna varit dumma mot dig..? Har de retat dig för att du är tjock? Ååh.. Men vänta, får jag titta på dig.. Haha, du är ju tjock! Då är det väl inte så konstigt!?
Kul
http://vardagsbajs.blogg.se/
Jävligt kul inlägg
Jag har tråkigt. Jag har sminkat mig, trots att jag bara ska sova. Då behöver man inte smink.
Jag har just skjutsat Lina till Överboda, varning för extremt dålig väg om ni ska dit.
Mamma pratar babyspråk med våran katt, de har tydligen saknat varandra. Jag skriver ett blogginlägg om att jag har tråkigt. Det är mördare utanför fönstret. Jag väntar på att en kille ska komma och kidnappa mig till Teg mitt i natten, för att jag ska kunna sova där. I min favoritsäng. Kidnapparkillen har för övrigt självlysande täcke, det kan jag prata om!
Ska jag berätta om täcket för er? Okej! (inte intressant? håll käften, jag skriver vad jag vill i min blogg)
Täcket är svart. På det svarta finns det planeter och stjärnor, MEN! det tar inte slut här, utan på täcket finns även aliens. Bara här snackar vi ett riktigt coolt täcke. Vänta då bara tills någon släcker lampan. Aliensarna (?!) börjar då lysa! Det är helt fantastiskt och det går att ligga vaken hela natten och titta på de lysande gubbarna.
Jag ska se till att ni får se täcket någon gång. Jag ska göra mitt bästa, jag lovar. För ni vill se, seriöst.
Nu ska jag gå och sminka mig lite till. Eventuellt skippa sminket och ladda ner någon bra film istället.....
... eller vänta nu! Då kommer väl Ipredkillarna och knackar på dörren imorgon. Skiter väl jag i, jag är ju ändå på Teg då. Lättlurade.
..
Gårdagen i bilder
Igår kom jag hem från en underbar vistelse i Tobias stuga, detta var då vad jag bar:
- Fleecetröja, okänt märke (asskön)
- Vitt linne, Gina Tricot (asbra när det var asvarmt i stugan)
- Silverhalsband, Guldfynd (fått från min asgulliga kille)
- Träningsbyxor, Intersport (från när jag spelade i asbra IBK-dalen, alltså med nr 30. asbra)
- Gummiboots, Tretorn (asgamla, det är egentligen pappas)
- Nagellack, H&M (sitter asbra)
Bredvid bilen hittade jag och Vilma den här vattenpölen:
.. så vi bestämde oss för att dra igång en liten biltvätt. Det var fantastiskt roligt och det blev blött överallt. Men det gjorde inget, för vi var ute och hade stövlar. Dessutom är det vår och varmt, då får man göra vad som helst.
Här är en bild på carwashgirlno.1:
Efter ett tag var bilen skinande ren, men vi bestämde oss för att tjuva mammas kort och åka till Statoil för att ge rutorna en nice and clean slutfinish, samt köpa en glass. Plötsligt klämde Vilma ur sig att hon aldrig tvättat rutorna förut. Detta är, enligt mig, något av det roligaste som finns och en obligatorisk upplevelse i var människas liv. Jag överlät därför uppgiften till Vilma som var gladare än någonsin. Här kan ni se när barnet tvättar sin första ruta:
(det måste vara väldigt smutsig luft i Umeå eftersom bilen redan blivit jättesmutsig...)
Även Lina hade följt med på resan och när jag och Vilma kom in i bilen efter ruttvätten hade hon bajsat på tröjan. Trevligt.
Fin dag med fina människor.
Nu ska jag klippa in fina bilder i mitt fotoalbum. Tjinelingingeingignienlgnengeilnggg!
Vem äter mest?
Kan det här bli annat än succé? Skulle inte tro det. En fet kille står vid ett bord och trycker i sig mat. Bredvid står en domare och runt omkring står skrikande människor och hejar på. I speakerbåset sitter det två killar som är minst sagt imponerade av vilken fart fettona stoppar i sig maten.
Här har ni en bild på kvällens vinnare, Hungry Charles Hardy, när han duktigt äter alla sina gröna bönor på rekordtid:
Sleeping man in bed 4-ever
Klockan är i skrivande stund 16.10.
I min säng ligger en man.
Mannen har sovit sedan ca 02.00.
När ska mannen vakna?
Åtgärder som vidtagits i försök att väcka den sovande mannen:
- Tömning av papperskorg, utan någon som helst respekt för den sovande. En hel massa prassel med andra ord.
- Puppy-eyes-tittning i den sovandes ögon och med ljuv stämma viskat orden "älskling.. när ska du vakna..?"
- Smällning i dörr.
- Bortplockning av kläder på golv, smällning i garderobsdörr.
- Fönsteröppning, ett försök att frysa den sovande till vaket tillstånd.
Inget har fungerat och jag har gett upp. Jag är rastlös och det här suger.
Lustigt
Jag och Nicole började inte i samma klass och lärde känna varandra förrän i augusti 2006. Detta innebär alltså att jag har sparat en bild på en helt okänd människa som jag tyckt sett rolig ut och sedan börjat i samma klass som denna! Är inte det helt fantastiskt? Ja, det tycker jag med. Men framför allt är det jätteroligt.
Sedan kan jag meddela att Nicole inte alls ser ut så här i verkligheten, hon är superfin.
Livet leker
- Jag och Nicole har redigerat klart musikvideon till Projektarbetet. Det finns inte ord för hur extremt skönt det känns.
- Jag är fortfarande lika kär i Tobias som jag var för lite mer än fem månader sedan. Jag vill seriöst gråta av kärlek, vilket jag även brukar ta mig friheten att göra när lusten faller på.
- Det är påsklov och jag ska äta godis.
- Mitt nagellack har nötts bort nämnvärt lite, trots att jag i förrgår var ute och shakeade my ass on the dancefloor vilket ofta resulterar i noll nagellack kvar.
- Jag ska på lördag åka till min loverboys stuga där jag ska få följa med på skotertur och pimpelutflykt. Känner jag den där släkten rätt kommer det dessutom att serveras hejdundrandes smaskig mat.
- Jag ska snart få duscha.
Som ni märker är allt fantastiskt. Det var bara det jag ville säga. Chao
Potatiskastning
Efter ett par potatiskast upptäckte mina systrar vad som pågick och sprang genast ut för att hjälpa till, därmed överlämnade pappa uppgiften till dem.
Här är en bild när de kastar, tagen utan blixt eftersom jag tog genom fönstret när jag låg avdankad i soffan:
De rörde sig väldigt fort, så arbetet såg ut att gå bra och alla var nöjda, ända tills mamma skulle gå ut för att kontrollera resultatet en stund senare. Det såg då ut såhär:
Detta är bara en liten del av de potatisar som inte riktigt tagit sig hela vägen till skogen.
Uppenbarligen är mina systrar inga hejare på att kasta potatis.
Däremot kommer våran baksida i sommar att vara ett enda stort potatisland. Jag längtar.
Sista chansen
Till att börja med kan jag säga att jag är förvånad över att det finns kämpar som fortfarande går in här. Själv skulle jag ge upp hoppet om nya inlägg efter max en vecka. Bra jobbat!
Jag vet att ni är arga över min extrema obryddhet för era bedjande komentarer, gråtande telefonsamtal på nätterna och mail om att "snälla Matilda, snääällaaaaa börja blogga igen!!!". Saken är den att det funnits stunder när jag tänkt "där har vi något för bloggen!", men dessa stunder har varit för få. Skulle jag ha levererat ett pricksäkert inlägg och sedan slutat skriva igen, hade era hjärtan åter brustit.
Nu har jag ändå bestämt mig för att ge det hela en sista chans, för jag har trots allt saknat bloggandets sköna känsla. Kanske ska jag ge mig på något av orden ni ville få mig att skriva om i mitt bedjande inlägg lite längre ner, kanske kommer jag med egna idéer.
Huvudsaken är den att nu kör vi!
Just nu
Vilma, 7 år, sitter och klickar runt på internet på min bärbara dator.
Lina, 14 år, ligger i soffan och sjunger med till bolibompavinjetter.
Update
Till att börja med måste jag få säga att det är ett under att den här bloggen fortfarande har kvar besökare, men det känns fint. Ni tror på mig. Ni tror att jag ska komma tillbaka. Tack för det.
Det var ju som sagt ett tag sedan jag var någorlunda aktiv med skrivandet här, vilket har medfört att ni inte längre har kunnat hänga med i mitt liv lika bra som förut. Jag har därför tänkt ge er en liten update på vad som hänt den senaste tiden, nu kör vi;
Jag har...
... blivit kär. Ja, jävlar i min låda vad kär jag är. Mannen jag älskar och som gör mig så lycklig heter Tobias. Allt är helt underbart med den här människan och jag går runt och är glad hela tiden, det är helt underbart. Dessutom är hans familj helt fab, vilket inte gör det hela sämre. Jag är helt sjukt kär. Asigt kär faktiskt. Sa jag förresten att jag är kär?
... ätit pepparkakor. Sedan den första burken inhandlades till hemmet i början på november har jag missbrukat dessa knapriga kakor. Detta är naturligtvis inte bra, men även om jag hittills inte har drabbats av några biverkningar, så känner jag att jag måste sluta innan jag förvandlas till en levande boll.
... åkt tillbaka i träsket. Nu sitter jag i nässpraysträsket igen, jag måste ha hela tiden. Men nu är jag faktiskt förkyld, jag ska inte låta det gå så långt som det brukar. Jag ska bara använda upp typ en flaska den här gången. Kanske inte ens det...
... ägt Bonniers trafikskola x100. Jag har äntligen tagit tag i den här jävla körkortsteorin, bland annat med datorspelet Bonniers trafikskola. Det funkar väl helt okej, men vissa frågor är ju helt störda. Exempel: "Ett barn springer ut på vägen framför bilen, vilken är den största trafikfaran här?". Eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeh, barnet för i helvete! Tror de att det är ett psyko som sitter och spelar eller? Exempel igen: "Vad ska du göra om du får möte? 1) Blinka med lyktorna för att visa att du är där. 2) Använd ljudsignalen för att påkalla medtrafikantens uppmärksamhet. Osv..." Seriöst, skärpning med frågorna, annars lär ni bli ägda i fortsättningen också. Hehe.
... frysit. Heter det förresten frysit? Fryst? Frusit? Frusit! Så heter det nog! Hur som helst... Jag fryser typ 22 timmar på dygnet, allvarligt talat. Och fryser jag inte av kyla så fryser jag av värme, det är helt sjukt. Kanske något som borde kollas upp, men vad fan, jag gillar livin' on the edge och att när som helst kunna tuppa av pga för låg kroppstemperatur. Spännande, om ni frågar mig.
... fått håliga strumpisar. Serrriööööööst så ska jag typ stämma världens strumpbyxetillverkare. Vet ni hur drygt det är när det blir hål hela tiden? Jag har väl egentligen inte så mycket att säga på den här punkten, förutom att jag har förbrukat ovanligt många par de senaste veckorna. Jag vet inte vad det beror på, men jag börjar bli riktigt irriterad.
Ni ser! Jag kan fortfarande skriva långa inlägg när det kniper! Vi får se när vi hörs igen, kanske blir det ikväll, kanske imorgon, kanske om en vecka, kanske om en månad, kanske om ett år... Kanske aldrig mer. Nej, nu blev jag för dramatisk, förlåt.
Blä
Vill jag dricka en smoothie där någon jävel stått och spottat ner päronbitar?! Är det någon som tagit ett bett från ett päron, för att sedan spotta den i min smoothie? Kan man ens ha det som jobb? Päronspottare? Skulle inte tro det.
Hehe
Jag vill bara att vi är ärliga mot varandra, det är därför jag berättar detta.
Tills vidare vill jag bara säga att jag skrattade varje gång jag gick förbi skyltdockorna på Lindex när de hade stickat-veckor. Haha, så fantastiskt fula. Så, nu vet ni det också.
Här är jag!
JAG ÄR TILLBAKA OCH DET KÄNNS BRA!
Ett rop på hjälp
Därför tänkte jag nu be er om hjälp. Ge mig ett ämne, vilket som helst, så skriver jag. Ett ord! Du behöver bara bidra med ett litet ord så kommer allt att ordna sig. Snälla, snälla, hjälp mig upp ur träsket.
Hehe
Gårkvällen
Först klippte jag ihop en extremt cool BMX-film. Ingenting jag gjorde frivilligt, utan det var till skolan. Jag är ingen BMX-människa egentligen. Medan jag gjorde detta lyssnade jag på kalla mig cp-låten och kunde hela texten när jag gick och la mig. Jag tror på allvar att jag kom upp i minst 40 lyssningar.
Då filmen var färdigklippt drack jag en liter vatten. Jag började dricka en halv, sedan skulle jag kolla hur mycket mer jag orkade. När jag druckit 8 dl ville jag kräkas, men kände att jag inte kunde ge upp, så jag hällde i mig två till.
Under denna tid hade våran katt oavbrutet attackerat mitt ben, vilket tyder på att han är jättegalen. För att minska galenheten en aning tog jag beslutet att låta katten jaga ett snöre. En mycket uppskattad lek från både min och hans sida, då båda behövde göra av med energi. Efter detta var jag extremt andfådd, eftersom jag varit minst lika galen som katten och slängt mig över soffor, stolar, bord och sprungit tusen varv runt huset.
Eftersom klockan började närma sig halv två kom jag på att det kanske vore bra att sova, så jag gick och borstade tänderna och la mig i sängen. Efter ca tio minuter fick jag av någon märklig anledning för mig att jag hade en sol i taket. För att undvika ojämn solbränna var jag därför tvungen att ligga på ett speciellt sätt. Följden av detta var att jag inte kunde sova. Jag låg och plågades av tanken på ojämn bränna ända tills det gick upp för mig att jag låg i ett kolsvart rum utan någon som helst sol. Då la jag mig bekvämt och somnade.
Märklig kväll, men absolut minnesvärd. Ska definitivt göras om.
