Idag har min blogg haft två unika besökare. Så få har jag inte haft sedan första dagen jag skapade den här bloggen.

Till att börja med kan jag säga att jag är förvånad över att det finns kämpar som fortfarande går in här. Själv skulle jag ge upp hoppet om nya inlägg efter max en vecka. Bra jobbat!

Jag vet att ni är arga över min extrema obryddhet för era bedjande komentarer, gråtande telefonsamtal på nätterna och mail om att "snälla Matilda, snääällaaaaa börja blogga igen!!!". Saken är den att det funnits stunder när jag tänkt "där har vi något för bloggen!", men dessa stunder har varit för få. Skulle jag ha levererat ett pricksäkert inlägg och sedan slutat skriva igen, hade era hjärtan åter brustit.

Nu har jag ändå bestämt mig för att ge det hela en sista chans, för jag har trots allt saknat bloggandets sköna känsla. Kanske ska jag ge mig på något av orden ni ville få mig att skriva om i mitt bedjande inlägg lite längre ner, kanske kommer jag med egna idéer.

Huvudsaken är den att nu kör vi!