Ni kanske minns att jag för några veckor sedan berättade om den extremt halkiga fläcken framför datorskåpet på skolan? Det har hänt igen! (om du missade- klicka här)
Jag börjar misstänka att någon är ute efter att döda mig och det känns naturligtvis inte bra.
Det hela utspelade sig idag när jag skulle gå och hämta nagellackborttagningsmedel (suveränt ord för hänga gubbe). Jag gick med stora kliv mot hyllan (se karta) och plötligt kände jag hur fästet under fötterna försvann. Jag utbrast ett chockartat "whhooööåhhww", skrattade åt min olycka, blötte en bomullstuss med nagellackborttagningsmedel (återigen, suveränt. 26 bokstäver!) och började gnugga bort nagellacket. Plötsligt började min hjärna lägga ihop ett och ett och tiden frös för några minuter när det gick upp för mig: det här var andra gången på kort tid som jag råkat ut för en otrevlig halkfläck.
Vi har antagligen att göra med en psykopatisk stalker. Någon som följt varenda steg jag tagit. Någon som vet var jag har mitt skåp på skolan. Någon som visste att nagellackborttagningen är en stor del i mitt liv.
Vid närmare eftertanke hade denna någon även tagit det säkra för det osäkra och placerat fläcken mellan duschen och hyllan, för att inte riskera att jag klarade mig om jag gjorde en helvändning och gick in i duschen istället.
Psyko-någon har med stor sannolikhet även suttit utanför mitt fönster och tagit bilder, dokumenterat hur många dagar i sträck (streck?) jag bär samma färg på nagellacken och när jag tar med datorn till skolan.
För att undvika att fler bilder tas har jag hela dagen krupit förbi fönster och burit vantar när jag vistats utomhus.

Jag går snart och lägger mig med en stor klump i magen och hoppas att jag överlever morgondagen (sjukt fult att det rimmade för övrigt). Vi hörs (... eller...?)