Jag vaknade imorse och var som vanligt rätt trött. Gick och duschade och satte mig sedan för att äta frukost. I brist på annat att läsa högg jag tag i Vilmas läxa som låg på bordet.
Tydligen jobbar de nu med alfabetet och har i några veckor haft i läxa att lära sig ABC-ramsan, ni vet den där "a b c, råttmor kokar te..". Så kom jag fram till sidan där det var dags att lära sig sista delen av ramsan, samt rita en bild som passar till. Sista raden lyder: "Katten är ju dö!", vilket jag personligen tycker är ett lite väl brutalt slut på en alfabetsramsa för barn. Jag tittade sedan på bilden som Vilma ritat till och mina ögon fylldes med tårar. Jag grät. Titta bara på det här, så förstår ni vad jag menar:



Ser ni hur fridfull katten ser ut där den ligger under jorden? Att det är två oidentifierbara djur som kommit till graven för att sörja den döda katten gör det hela ännu vackrare.

Sedan kan man ju diskutera om det var lämpligt att begrava djuret bredvid en parkbänk, men det är en annan femma.