Idag har jag varit ledig (bortsett från ett utveckligssamtal där jag skulle få reda på vad den fruktade lappen betydde. Tyvärr sa hon ingenting och jag vågade inte heller fråga, så gåtan är ännu olöst. Ledsen, Nicole). Ledig var även min käre pappa, så vi gav oss ut på en klassisk ut-och-åka-bil-utan-att-egentligen-ha-något-mål-runda. Vi hamnade efter ett tag på Ica där vi på filmuthyraravdelningen (tips till kommande hänga gubbeomgångar) hittade historiens roligaste filmreklam. Bruden bredvid Patrick Dempsey hade inget ansikte, bara ett hål. Tror ni det gick att låta bli att sticka genom skallen kanske? Nej, just det.
Pappa tog en bild med mobilkameran och utbrast "shit! det blev ju jättebra! helt verkligt!". (Varför använder förresten min pappa ordet shit? Det var alltså inget jag hittade på, han säger så på riktigt. Måste bero på någon sorts ålderskris). Jag tittade på bilden och skrattade, sedan gick vi in och handlade.

På väg ut frågade jag pappa om inte han också kunde gifta sig med Patrick. Med oväntat lite övertalning gick han tillslut och ställde sig bakom kartongbiten och stack huvudet genom hålet. Trots att jag skakade av skratt måste jag säga att jag lyckades få en bra bild.



Sedan tittade vi på bilden tillsammans och skrattade så det ekade inne på Ica. Folk tittade på oss och tyckte att vi var störda, men det var fint ändå. Ett sånt där fint far och dottermoment.