Ett stort steg för mig i livet var när jag började borsta tänderna själv, innan gjorde mamma eller pappa det åt mig. Jag minns att jag var väldigt orolig över hur detta skulle gå, men jag måste säga att jag skött min uppgift riktigt bra. Inga hål so far.
Ändå var det ena rackare som skulle störa mig på vägen i min utvecklan (kan man säga utvecklan? antagligen inte, men ni fattar vad jag menar). Det hela utspelade sig på en övernattning på skolan, jag gissar att det var i typ trean, och det var dags för tandborstning. Alla drog fram sina tandborstar och körde järnet, men plötsligt var det någon som tittade på mig med en förskräckt blick och utbrast "nej! det där är dåligt!". Ni kan ju tänka er min panik, jag var ju som sagt lite av en tandborstarvirgin. Tydligen var det dåligt att borsta framtänderna i fel riktning. Ni vet, tänderna har ju liksom ränder eller vad man ska säga. Denna person påstod att man skulle borsta efter dessa ränder (typ som när man hyvlar eller sandpapprar en bräda), annars nöter man på tänderna. Osäker som jag var började jag genast borsta mina framtänder i rätt riktning. Och tror ni inte att ännu en viktigpetter måste komma och lägga sig i kanske? Denna person kom och påstod att det är bra att borsta mot ränderna, för då får tänderna motion. Motion? Sedan när behöver tänderna motion?! En häftig diskussion utbröt mellan de blivande tandläkarna, så jag smet iväg och blandade tandborstningshåll för att vara på den säkra sidan.

Nu kan det ju tänkas att jag har blivit lite mer självständig på äldre dagar och kan ta egna beslut i sånahär livsavgörande frågor. Tyvärr kan jag inte det. Jag tror min hjärna blev skadad i en känslig period och faktum är att detta fortfarande förföljer mig. Varje gång jag borstar tänderna så borstar jag, lalala... tills jag kommer till främtänderna. Jag får genast svår beslutsångest; upp, ner, upp, ner eller höger, vänster, höger, vänster?
Jag skulle vara oerhört tacksam om någon kunnig person ville berätta för mig vilket jävla håll man ska borsta åt? Tack på förhand.