Det finns ju vissa regler man ska försöka följa för att göra sina grannar glada. Typ som att inte skjuta fotbollar på fönstren, gräva sönder deras gräsmatta eller trycka upp sina nakna skinkor mot deras sovrumsfönster. Allt detta gäller väl egentligen var man än bor, men ute på landet finns det framförallt två regler som skiljer sig från de andra:

1. Lär dig allas efternamn. "Allas efternamn" låter ju rätt mycket, men det handlar om kanske sex olika namn att hålla reda på, inte speciellt svårt. På landet är det ingen som bryr sig om vad du heter i förnamn, man pratar istället om Johanssons, Lennartssons pojke eller Schampis flicka. Ibland dimper det ner en liten lapp i brevlådan där det kan stå "Hej! På lördag är det dags för den årliga kubbturneringen. Vi träffs vid femsnåret på Nilssons åker. Ta med något gott att äta." Då är det bara att söka igenom registret på de efternamn man tränat in. Här handlar det alltså inte om förnamn och adress, utan efternamn och åker.

2. Vinka. Så fort du ser en bil, så förbered dig på the big vink. Det spelar ingen roll vem som sitter i bilen eller om du sett människan förut, du måste vinka. Sedan handlar det ju inte om vilken vink som helst. Tricket är att bara hålla upp armen och nicka lite med huvudet. Inget sving med handleden, alltså.
När jag var ung (höhö) och bodde inne i stan hade jag en kompis som bodde i bushen och vareviga gång vi mötte en bil vinkade hon. Detta har fram till nu varit för mig fullständigt obegripligt, varför i helvete vinka som en idiot till något man inte ens känner? Nu har jag svaret; man känner sig som en stor familj. Som en enda stor lantfamilj. Det är så vackert...

Nu ska jag ta mig en tupplur och kolla lite Sex and the City. Sedan ska jag ställa mig vid sixtenssons åker och vinka till bilarna.