Min bamsekusin Petter försökte locka mig till någon festival i sommar med en artist jag never ever hade hört något om, han heter Markus Krunegård och har gjort en låt som heter jag är en vampyr. Jag fick lyssna på denna låt i bamsekussens hörlurar (som förövrigt har en supercool autograf från Timbuktu på sig) och tyckte att "jamen vad fan, den här låten kan jag väl leva med!".
Jag har nu lyssnat ytterligare ett par gånger på låten och ska härmed utvärdera: Till att börja med kan jag berätta att den har ett rätt skönt driv (det var rörligbildmicke som lärde mig ordet). Man väntar liksom hela tiden på att den ska kabooma loss, vilket är kalasbra (hehehehehe, Ida). Vidare tänkte jag tala lite om texten. Texter överhuvudtaget är ingenting jag brukar bry mig speciellt mycket om, men här har vi ett stör-undantag. Han babblar på om att livet är underbart eller nåt fram till typ tredje minuten, då han helt plötsligt får för sig att han är en vampyr! Vadå? Jag fattar det inte, varför skulle han vara en vampyr?! Är det något dolt budskap här? Är det något snuskigt? Typiskt vampyrtexter att vara snuskiga! Är det inte något dolt budskap vi har att göra med, så skulle jag vilja skicka en hälsning till Markus om det är okej: Nej, Markus, du är ingen vampyr. Du är en människa. Människa!