Den sista lunchen i min Dressmannkarriär tillbringades i Maxis korv.. kooorv.. jamen nivet, där man köper korv. Jag åt alltså korv till lunch. Hur som helst satt jag där i påskfriden (naaaat, det sprang runt påskkärringar i alla åldrar och handlade mat. det förekom även vanliga människor som var minst lika stressade) och plötsligt kommer det en man och sätter sig bredvid mig. I sin korvlåda, eller vad jag nu ska kalla den för har han två grillkorvar och en rejäl (och nu menar jag rejäl!) hög med räksallad. Alltså vi snackar typ tre decilliter. Han måste ha betalat extra för att få dendär högen.
Först tänker jag "vad i helvete, vilket fucking jävla berg med räksallad!!!!!!!" Men sedan tänker jag "äh, det är ju faktiskt påsk, då får man unna sig lite". Jag fortsätter att äta min korv och dinglar lite med benen.
Så plötsligt får jag syn på det; Prästbandet! Killen är ju präst!! Får man äta sådär mycket räksallad om man är präst?! Alltså jag menar, ska man liksom inte vara ett gott föredöme för alla guds barn när man är präst? Det är väl typ en av huvuduppgifterna? Nu kan ju folk tro att det är okej att äta sådär mycket räksallad. Det är ju typ syndigt.
Ja, jag säger då det.