Det har hänt något fruktansvärt. Jag visste att det snart skulle ske, men inte på detta brutala sätt.
Det är med tårar i ögonen och en klump i magen som jag nu meddelar att Mona är död.
Ja, du hörde rätt.
Det hela inträffade exakt 22 minuter över tio imorse. Min yngre syster Vilma ville leka med Mona men var arg över att hon låg och sov hela tiden. Eftersom jag är vet hur det känns att bli väckt så sa jag åt Vilma att vänta tills Mona vaknat. Så försvann Vilma, med Mona i handen. Det var strax efter det jag hörde det: pipet. Starta-om-pipet. Det började svartna framför ögonen på mig och Vilma kom springade, "titta vad jag har gjort!". Då bekräftades det jag i flera sekunder hade fruktat. Vilma hade tryckt in en penna på baksidan och på skärmen syntes nu bara ett jävla ägg.
Sorgen är stor och dagen är förstörd, förmodligen hela veckan också.




Jag lägger kanske in bilder från begravningen senare, om jag orkar...