Följande saker har fått mig att gråta på senaste tiden:

You tube. Utbudet på filmer med tema RIP på youtube är väldigt stort och jag brukar i vanliga fall skratta åt dem (eftersom jag hade ett hjärta av sten), men en kväll satt jag och grät som aldrig förr. Det var rattfyllerister, plötsliga spädbarnsdödar, bilolyckor, självmord, cancer och en hel massa annat. Visste jag vem någon av dessa var? Nej. Grät jag? Ja.

Scrubs. Fråga mig inte hur jag kunde gråta åt en av historiens roligaste serier, men det var faktiskt en patient som dog.

Hell's kitchen. Rock och Bonnie gick till final, då brast det. Jag vet inte varför. Jag vet inte vem jag hejar på. Jag vet inte ens varför jag tittar på programmet.

Roomservice. Ärligt, hur fina blir inte rummen de gör om? Och hur glada blir inte ägarna när de kommer tillbaka och får se hur bra allt blev? Hur som helst är det svårt att hålla tårarna borta.

Jag känner att det måste få ett slut, jag är påväg att tömma hela mitt livslager av gråt. Från och med nu ska jag vara stenhård.

Eller vad fan.. Jag får väl gråta när jag vill? Ja, det tänker jag göra. Fast jag ska nog lugna mig litegrann.

Nu ska jag sova, jag måste nämligen vara på topp imorgon då jag och Björran drar till Paradisbadet och firar våran sista fredag som sjuttonåringar. Coolt.
Godnatt.