Livet på den fantastiska tidningen nöjesmagasinet City går vidare. Idag har jag fortsatt skriva om Umeås jävla arkitektur (är det någon som är intresserad av en guidad tur över en massa 1800-talshus i Umeå á la M. Schampi är det bara att säga till. Jag kan en hel bok om det utantill..), frusit (frysit? neeeeeeheeeeee...?) om fingrarna och vunnit en tävling i klicka-flest-gånger-på-en-sån-där-räknar-grej-som-är-med-i-axe-reklamen-på-en-minut. Jag klickade 334 gånger, jag måste ju vara perfekt. Nikey-boy hann bara nåt med 200, snacka om loser.

Imorgon bär det av till en av Europas bästa billackerare. Helspännande. Han heter Robert och låter ascool i telefon (enligt jasmin i alla fall, vi får väl se..). Jag ska alltså prata med denhär människan. Jag är jätterädd. Men med min magnifika charm är det väl snudd på omöjligt att misslyckas med ett uppdrag som detta. Rapport om denna livsupplevelse kommer med tiden, men jag kan inte lova när.

Vidare kan jag berätta att du varje dag andas in en liter av andra människor anala gaser. Ja, fast det är trevligt tycker jag, som Pelle Svanslös skulle ha sagt (eller Pelle som han själv föredrar att bli kallad)

Nu ska jag gå och läsa min engelska bok, jag har bara sisådär 200 sidor kvar, det känns som en dröm!
                                           Lamtumirë! (som man säger i Albanien)