Som många av er säkert vet så är jag en av de mest smarta och snabbtänkta personer på denna jord. Ändå finns det vissa saker jag inte förstår, bland annat orden woop woop.
Detta har jag sett förekomma i meningar som "ses imorgon woop woop" och "jag köpte två par skor woop woop". Vadå woop woop? Vet ni vad jag blir när jag ser dessa ord? Jag blir jättearg. Det är ju totalt meningslöst, jag fattar det inte. Jag får svår huvudvärk så fort jag läser dem.
Sluta skriv woop woop, eller förklara för mig vad fan det betyder, för jag orkar inte mycket längre.

Igår när jag satt på Vasaplan och väntade på bussen fick jag sällskap av ett glatt gäng med 55+ are. Som jag förstod det hade de först varit på någon sorts förfest med whiskey, sedan gått och ätit och var nu påväg till Grubbe för the big thing.
Det var härlig stämning i gruppen, som bestod av typ sex par, alltså tolv personer, och det skrattades oavbrutet.
Efter några minuter anlände bussen och jag gick in och satte mig på ett säte (hahahahaha. va? gjorde jag?). Tydligen tyckte de att jag såg heltrevlig ut, för det var mig de valde ut att samlas runt inne i bussen. För varje person som kom och satte sig kom de på ett nytt rabatt-skämt, men det kom självklart mycket annat att skratta åt.
Här har ni en lista på de skämten som fick alla att skrika och gråta mest av skratt (utan inbördes ordning):
- "Jag fick pensionärsrabatt!"
- "Det är billigare när jag åker med bokbussen!"
- "Jag fick familjerabatt!"
- Alla under 20 år (utom jag,då) valde att sätta sig längst bak i bussen. Antaglien för att slippa alla crazy människor som invarderat främre delen av bussen. Då säger en tant "hallå! Vill ni inte sitta med ungdomarna?!"
- "Maggan, du trycker på den röda knappen" (jag förstod inte heller den..)
- "Men du, Gun! Kan inte du säga att du ska åka hem, sedan när chaffören stannar säger du men här bor inte jag!"
- Det var dags för alla att kliva av och en av de äldsta skriker "Vänta! Vi låter gamlingarna gå av först!"

Tydligen var de från Göteborg och hade utnämnt en som kapten, han var den enda som visste var de skulle av och hade därför fått i uppgift att plinga. Han satt hela resan och rörde typ inte en min. Kanske hade han inte fått smaka lika mycket whiskey som de andra.

Får man automatiskt sådan här humor när man blir äldre? För i så fall längtar jag. Dom hade ju hur kul som helst.

Frågan jag har ställt mig i alla dessa år är äntligen besvarad. Såhär borstar man tänderna:

Postat av: Sansen

Jag har faktiskt gått till en tanhygienist (ja, jag borstade för dåligt...) hon sa att man ska borsta med tandborsten "mot ränderna" som du kallar det. men man ska ha kanten på borsten mot tandköttet, sen ska man göra korta borst, så att all plack försvinner! punkt slut! men glöm inte att borsta baksidan! där kan du vända tandborsten och köra i rändernas riktning, annars kommer du inte åt ordentligt!


Tack, Sanna. Där klättrade du genast några steg på min kompislista!

Hemcyklariaktagelse 1
När man ska cykla hem till mig kan man välja mellan två vägar, en där man måste cykla förbi en backe där en tjej har hängt sig i ett träd eller en annan där man cyklar på en skogsväg och över en åker. När klockan börjar närma sig halv ett på natten så känns det alltid bäst att välja skogsvägen, för att undvika eventuella hängda spöktjejer. Dessutom är det ju ljust, så det finns ingen risk att man cyklar in i ett träd eller liknande.
Hur som helst valde jag skogsvägen igår när jag cyklade hem från Josefin och tror ni inte att jag möter ett nytt litet spöke kanske?! Plötsligt ser jag i ögonvrån en liten flicka sitta på en skottkärra. Det kan låta lite underligt, men jag är seriös. Antingen var det någon som inte kunde sova och gick ut och satte sig där, eller så är jag hunted 4-life.

Hemcyklariaktagelse 2
Genom skogen blir jag attackerad av ett tiotal spindeltrådar. När jag kom ut var jag på allvar tvungen att stanna och rensa ansiktet.
Något jag alltid funderat på är hur fan spindlarna får trådarna att nå så långt. Alltså vägen jag cyklade på var typ två meter bred och jag fattar inte hur spindeln har lyckats få sin tråd att hamna på andra sidan vägen. Knyter de fast den i ett träd på ena sidan och svingar sig över till en andra? För dom har väl ingen spiderman-förmåga, att de liksom skjuter iväg en tråd? Jag ska skriva till hjärnkontoret.

Hemcyklariaktagelse 3
Missade jag partyt i Baggböle loge igår? Det var typ bilkö när jag svängde upp på vägen. Jag antar att Christer Sjögren eller någon annan hot babe varit där och rockat loss. Det måste ha varit ett jävla drag. Hoppas jag får en lapp i brevlådan nästa gång det är dags.

Ett stort steg för mig i livet var när jag började borsta tänderna själv, innan gjorde mamma eller pappa det åt mig. Jag minns att jag var väldigt orolig över hur detta skulle gå, men jag måste säga att jag skött min uppgift riktigt bra. Inga hål so far.
Ändå var det ena rackare som skulle störa mig på vägen i min utvecklan (kan man säga utvecklan? antagligen inte, men ni fattar vad jag menar). Det hela utspelade sig på en övernattning på skolan, jag gissar att det var i typ trean, och det var dags för tandborstning. Alla drog fram sina tandborstar och körde järnet, men plötsligt var det någon som tittade på mig med en förskräckt blick och utbrast "nej! det där är dåligt!". Ni kan ju tänka er min panik, jag var ju som sagt lite av en tandborstarvirgin. Tydligen var det dåligt att borsta framtänderna i fel riktning. Ni vet, tänderna har ju liksom ränder eller vad man ska säga. Denna person påstod att man skulle borsta efter dessa ränder (typ som när man hyvlar eller sandpapprar en bräda), annars nöter man på tänderna. Osäker som jag var började jag genast borsta mina framtänder i rätt riktning. Och tror ni inte att ännu en viktigpetter måste komma och lägga sig i kanske? Denna person kom och påstod att det är bra att borsta mot ränderna, för då får tänderna motion. Motion? Sedan när behöver tänderna motion?! En häftig diskussion utbröt mellan de blivande tandläkarna, så jag smet iväg och blandade tandborstningshåll för att vara på den säkra sidan.

Nu kan det ju tänkas att jag har blivit lite mer självständig på äldre dagar och kan ta egna beslut i sånahär livsavgörande frågor. Tyvärr kan jag inte det. Jag tror min hjärna blev skadad i en känslig period och faktum är att detta fortfarande förföljer mig. Varje gång jag borstar tänderna så borstar jag, lalala... tills jag kommer till främtänderna. Jag får genast svår beslutsångest; upp, ner, upp, ner eller höger, vänster, höger, vänster?
Jag skulle vara oerhört tacksam om någon kunnig person ville berätta för mig vilket jävla håll man ska borsta åt? Tack på förhand.

Ni vet i word, där finns det typ assistenter, en boll, ett gem, en hund, en gammal gubbe osv. De flesta normala människor brukar välja att inte visa assistenten, då den är extremt irriterande och gör konstiga ljud hela tiden. Ibland när jag sitter och plågas av total skrivtorka brukar jag klicka fram assistenten och lyssna på ljuden. Alltså här snackar vi inga roliga ljud, utan bra typ "schhwooschhhhh" och "boingboing" och "wjieh!". Så sitter jag och fnissar lite åt den töntiga assistenten, men ganska snabbt får jag nog och klickar bort den lilla rackaren.
För typ två veckor sedan klickade jag fram den igen och glömde ta bort den innan jag stängde programmet. Nu kan jag inte ta bort den! Alltså det handlar inte om att jag har en störd dator som vägrar ta bort det, utan det är jag som inte klarar det. Det idiotiska gemet har blivit typ min kompis, skitsnäll.

Det finns ju vissa regler man ska försöka följa för att göra sina grannar glada. Typ som att inte skjuta fotbollar på fönstren, gräva sönder deras gräsmatta eller trycka upp sina nakna skinkor mot deras sovrumsfönster. Allt detta gäller väl egentligen var man än bor, men ute på landet finns det framförallt två regler som skiljer sig från de andra:

1. Lär dig allas efternamn. "Allas efternamn" låter ju rätt mycket, men det handlar om kanske sex olika namn att hålla reda på, inte speciellt svårt. På landet är det ingen som bryr sig om vad du heter i förnamn, man pratar istället om Johanssons, Lennartssons pojke eller Schampis flicka. Ibland dimper det ner en liten lapp i brevlådan där det kan stå "Hej! På lördag är det dags för den årliga kubbturneringen. Vi träffs vid femsnåret på Nilssons åker. Ta med något gott att äta." Då är det bara att söka igenom registret på de efternamn man tränat in. Här handlar det alltså inte om förnamn och adress, utan efternamn och åker.

2. Vinka. Så fort du ser en bil, så förbered dig på the big vink. Det spelar ingen roll vem som sitter i bilen eller om du sett människan förut, du måste vinka. Sedan handlar det ju inte om vilken vink som helst. Tricket är att bara hålla upp armen och nicka lite med huvudet. Inget sving med handleden, alltså.
När jag var ung (höhö) och bodde inne i stan hade jag en kompis som bodde i bushen och vareviga gång vi mötte en bil vinkade hon. Detta har fram till nu varit för mig fullständigt obegripligt, varför i helvete vinka som en idiot till något man inte ens känner? Nu har jag svaret; man känner sig som en stor familj. Som en enda stor lantfamilj. Det är så vackert...

Nu ska jag ta mig en tupplur och kolla lite Sex and the City. Sedan ska jag ställa mig vid sixtenssons åker och vinka till bilarna.