Jag vet att jag egentligen borde veta det här, men vad har den här mannen Tito Beltrán gjort? Vem är han? Kan någon snälla dra en snabb sammanfattning, för jag orkar inte ge mig in i alla artiklar. Det enda jag förstått är att han är ond, är han det?

Innan du fortsätter läsa vill jag bara tala om att jag vet att det är töntigt att titta på 2 and a half men och att det suger. Så, då var vi på det klara med det.

I helgen har jag tillsammans med min familj varit på avkopplarweekend hos farmor och farfar. När vi är där sover alltid hela familjen i en sovstuga, där det alltid är en jävla liv när det är sovdags. Det vanliga är att mamma och Vilma vill sova och ligger därför och skriker åt alla att vara tysta. Jag och Lina ligger och skrattar åt roliga saker och skriker i största allmänhet, medan pappa försöker komma in i mitt och Linas gäng genom att då och då fälla in små kommentarer. Efter någon timme brukar kaoset lugna sig och alla somnar.
Igår skrek alla som vanligt, tills det blev tyst. Då kom jag plötsligt på en fantastisk lek som jag drog in Lina i. Det hela gick ut på att den ena sjöng första ordet i en låt, varpå den andra gissade vilken låt det var. Kom man inte på vilken låt man skulle börja på hade vi en reserv, nämligen Oshikuru. Låt-komma-på:aren behövde bara säga "O!", så fortsatte den andra "... o! o! o! Oshiruku!" Sedan skrattade vi tills mamma skrek. Då väntade vi tio sekunder, tills någon av oss ropade "men den här då? O...!?". Sedan skrattade vi igen.

Jag började morgonen med att missa tre bussar. Alltså det här med bussar är faktiskt svårare än vad vissa verkar tycka. Jag ska sluta åka buss, det suger ändå och är dessutom smutsigt.
En av anledningarna till att jag missade den första bussen var att just när jag skulle dra upp strumpbyxorna såg jag att jag hade fel trosor. Och jag kan inte gå till skolan i fel trosor, liksom. Det var bara att dra av strumpisarna igen och byta. Därav den sena ankomsten till bussen. Sedan funkar jag som så, att när jag missat den första bussen så rullar det liksom bara på, bussarna kör på som bara fan och jag hinner inte med.

Fuck it, säger jag bara. Fuck it.
(Ha ha, trodde ni att jag var seriös med fuck it:andet? För det var jag inte, även om jag önskar att jag kunde vara).

Följande saker har fått mig att gråta på senaste tiden:

You tube. Utbudet på filmer med tema RIP på youtube är väldigt stort och jag brukar i vanliga fall skratta åt dem (eftersom jag hade ett hjärta av sten), men en kväll satt jag och grät som aldrig förr. Det var rattfyllerister, plötsliga spädbarnsdödar, bilolyckor, självmord, cancer och en hel massa annat. Visste jag vem någon av dessa var? Nej. Grät jag? Ja.

Scrubs. Fråga mig inte hur jag kunde gråta åt en av historiens roligaste serier, men det var faktiskt en patient som dog.

Hell's kitchen. Rock och Bonnie gick till final, då brast det. Jag vet inte varför. Jag vet inte vem jag hejar på. Jag vet inte ens varför jag tittar på programmet.

Roomservice. Ärligt, hur fina blir inte rummen de gör om? Och hur glada blir inte ägarna när de kommer tillbaka och får se hur bra allt blev? Hur som helst är det svårt att hålla tårarna borta.

Jag känner att det måste få ett slut, jag är påväg att tömma hela mitt livslager av gråt. Från och med nu ska jag vara stenhård.

Eller vad fan.. Jag får väl gråta när jag vill? Ja, det tänker jag göra. Fast jag ska nog lugna mig litegrann.

Nu ska jag sova, jag måste nämligen vara på topp imorgon då jag och Björran drar till Paradisbadet och firar våran sista fredag som sjuttonåringar. Coolt.
Godnatt.

Nu är vi där igen. När jag läser det här vill jag ju inte göra annat än prova.

Jag sitter och tittar på fantastic four och jag ställer för hundrade gången i livet mig själv frågan vad säger de?

Jag talar om scenen där något inträffat som gör att hela stadens reportrar vill prata med en eller flera personer. Denna eller dessa personer går ute på gatan och reportrarna attackerar från alla håll med mikrofoner, inspelningsapparater och allt vad det nu är. Här kommer vi till det intressanta: vad säger reportrarna?

När man tittar på filmen förstår man ju självklart att de frågar en massa om det jättespännande som just hänt, men det som låter ju bara som ett enda tjatter. De kan säga precis vad som helst; åh jag är så kär i bengt ihihihii jag är kär i bengt jag vill pussa bengt har någon hört att jag är kär i bengt vavava?, jag är bajsnödig har någon hört att jag är bajsnödig vavava?, du är ful har du hört att du är ful vavava?, jag älskar att titta på sändingsuppehåll på the voice när rutan är helt svart det är jätte roligt hör ni det jätte kul vavava?, min favorit i backstreetboys har alltid var AJ fast alla andra var kära i Nick hör ni det? AJ är bäst hör ni vad jag säger vavava?, I'm not wearing any panties...

Det är intressant det där. Mycket intressant. Är det någon som spelat crazy reporter i en film eller känner någon som gjort det så vore jag tacksam om du hörde av dig. Eller om någon äger en ljud.. eeh.. grej som kan skilja på alla röster och på så sätt kan höra vad var och en säger. Jag tänker inte dö förrän jag fått veta vad man i regel säger som reporter på film. Ha ha, varför lät det som att jag snart skulle dö där? Men vad vet väl jag.. Jag kanske är död imorgon, det här kanske är mitt sista inlägg på den här bloggen. Ännu en intressant sak.

Nu ska jag somna (eller dö..?) till ljudet av långhåriga killar som spelar gitarr och skriker på tv:n. Jag tittar nämligen på Vh1 Rocks. Fråga mig inte varför, det är so not me. Godnatt.

Vänta.. Jag måste säga förlåt till killarna på tv:n. De skriker inte, jag har faktiskt hört värre. De sjunger bara väldigt... starkt. Godnatt igen.

Kolla på den här reklamen. Ser ni det gula strecket? Det är en sådan reklam som när man för pekaren över den så förvandlas pilen till en gul plutt, när man sedan rör den gula plutten runt i reklamrutan blir det ett streck efter den.
Jag älskar sånahär reklamer. Jag kan sitta i flera minuter och göra mönster; hjärtan, spiraler, stjärnor, skriva saker. Det är fantastiskt roligt. För att inte säga enastående.

Som ni kanske vet jobbar jag med att vända tillbaka dygnet. Tyvärr går det ganska dåligt, då jag är aspigg hela nätterna.

Då är det tur att jag har en syster som jag kan hålla vaken hela nätterna med Seinfeld, Jay Leno, David Letterman och andra godingar, som igår då jag var typ rekordpigg. Tillslut kände vi ändå att det var dags att knyta oss. Efter en halvtimme av total jätte-vakenhet skickade jag iväg ett sms till henne. Tydligen kunde inte hon heller sova, så vi ägnade någon timme åt att skicka sms, tills Lina kände att det faktiskt var dags att sluta ögonlocken på allvar. Jag mottog då detta meddelande:

"Nu ska jag fortsätta min dröm jag hade i natt, den var helt fantastisk! Jag drömde att jag och hela so you think you can dance gänget var nån slags fiskar, typ sjöjungfrur fast utan fena också levde vi inne på typ H&M, fast man kunde hoppa ner genom golvet och då kom man till ett helt underbart hav med en massa små fiskbilar och jättefina korallrev. Fantastiskt var det. God natt!"

Det var den fjantigaste drömmen jag hört.


P.S. Har ni sett det här barnprogrammet värsta vännerna? Det är sjukt bra! Tyvärr var sista delen idag, så ni har redan missat det. Men här kan ni kolla på det, dock bara från del 6. Det är nån jävla tönt-policy som svt håller på med. Vad är en policy förresten? Ha ha http://www.svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=93867&lid=puff_1178585&lpos=extra_0. Det handlar i alla fall om två barn som ger varandra uppdrag via mobilen, de vet inte vem den andra är. Det är lite vita stenen-style.

Nu ska jag och mitt barnvaktaroffer spela monopol.