Hemcyklariaktagelser
Hemcyklariaktagelse 1
När man ska cykla hem till mig kan man välja mellan två vägar, en där man måste cykla förbi en backe där en tjej har hängt sig i ett träd eller en annan där man cyklar på en skogsväg och över en åker. När klockan börjar närma sig halv ett på natten så känns det alltid bäst att välja skogsvägen, för att undvika eventuella hängda spöktjejer. Dessutom är det ju ljust, så det finns ingen risk att man cyklar in i ett träd eller liknande.
Hur som helst valde jag skogsvägen igår när jag cyklade hem från Josefin och tror ni inte att jag möter ett nytt litet spöke kanske?! Plötsligt ser jag i ögonvrån en liten flicka sitta på en skottkärra. Det kan låta lite underligt, men jag är seriös. Antingen var det någon som inte kunde sova och gick ut och satte sig där, eller så är jag hunted 4-life.
Hemcyklariaktagelse 2
Genom skogen blir jag attackerad av ett tiotal spindeltrådar. När jag kom ut var jag på allvar tvungen att stanna och rensa ansiktet.
Något jag alltid funderat på är hur fan spindlarna får trådarna att nå så långt. Alltså vägen jag cyklade på var typ två meter bred och jag fattar inte hur spindeln har lyckats få sin tråd att hamna på andra sidan vägen. Knyter de fast den i ett träd på ena sidan och svingar sig över till en andra? För dom har väl ingen spiderman-förmåga, att de liksom skjuter iväg en tråd? Jag ska skriva till hjärnkontoret.
Hemcyklariaktagelse 3
Missade jag partyt i Baggböle loge igår? Det var typ bilkö när jag svängde upp på vägen. Jag antar att Christer Sjögren eller någon annan hot babe varit där och rockat loss. Det måste ha varit ett jävla drag. Hoppas jag får en lapp i brevlådan nästa gång det är dags.
tandborstningsproblem
Ett stort steg för mig i livet var när jag började borsta tänderna själv, innan gjorde mamma eller pappa det åt mig. Jag minns att jag var väldigt orolig över hur detta skulle gå, men jag måste säga att jag skött min uppgift riktigt bra. Inga hål so far.
Ändå var det ena rackare som skulle störa mig på vägen i min utvecklan (kan man säga utvecklan? antagligen inte, men ni fattar vad jag menar). Det hela utspelade sig på en övernattning på skolan, jag gissar att det var i typ trean, och det var dags för tandborstning. Alla drog fram sina tandborstar och körde järnet, men plötsligt var det någon som tittade på mig med en förskräckt blick och utbrast "nej! det där är dåligt!". Ni kan ju tänka er min panik, jag var ju som sagt lite av en tandborstarvirgin. Tydligen var det dåligt att borsta framtänderna i fel riktning. Ni vet, tänderna har ju liksom ränder eller vad man ska säga. Denna person påstod att man skulle borsta efter dessa ränder (typ som när man hyvlar eller sandpapprar en bräda), annars nöter man på tänderna. Osäker som jag var började jag genast borsta mina framtänder i rätt riktning. Och tror ni inte att ännu en viktigpetter måste komma och lägga sig i kanske? Denna person kom och påstod att det är bra att borsta mot ränderna, för då får tänderna motion. Motion? Sedan när behöver tänderna motion?! En häftig diskussion utbröt mellan de blivande tandläkarna, så jag smet iväg och blandade tandborstningshåll för att vara på den säkra sidan.
Nu kan det ju tänkas att jag har blivit lite mer självständig på äldre dagar och kan ta egna beslut i sånahär livsavgörande frågor. Tyvärr kan jag inte det. Jag tror min hjärna blev skadad i en känslig period och faktum är att detta fortfarande förföljer mig. Varje gång jag borstar tänderna så borstar jag, lalala... tills jag kommer till främtänderna. Jag får genast svår beslutsångest; upp, ner, upp, ner eller höger, vänster, höger, vänster?
Jag skulle vara oerhört tacksam om någon kunnig person ville berätta för mig vilket jävla håll man ska borsta åt? Tack på förhand.
My new friend
Ni vet i word, där finns det typ assistenter, en boll, ett gem, en hund, en gammal gubbe osv. De flesta normala människor brukar välja att inte visa assistenten, då den är extremt irriterande och gör konstiga ljud hela tiden. Ibland när jag sitter och plågas av total skrivtorka brukar jag klicka fram assistenten och lyssna på ljuden. Alltså här snackar vi inga roliga ljud, utan bra typ "schhwooschhhhh" och "boingboing" och "wjieh!". Så sitter jag och fnissar lite åt den töntiga assistenten, men ganska snabbt får jag nog och klickar bort den lilla rackaren.
För typ två veckor sedan klickade jag fram den igen och glömde ta bort den innan jag stängde programmet. Nu kan jag inte ta bort den! Alltså det handlar inte om att jag har en störd dator som vägrar ta bort det, utan det är jag som inte klarar det. Det idiotiska gemet har blivit typ min kompis, skitsnäll.


Kolla här då. Nu har han slängt ner sig själv i en såndär man friterar pommes frites i.
heh
Det var sista gången jag var inne på dendär dumma sidan
the spot 2

Ni kanske minns att jag för några veckor sedan berättade om den extremt halkiga fläcken framför datorskåpet på skolan? Det har hänt igen! (om du missade- klicka här)
Jag börjar misstänka att någon är ute efter att döda mig och det känns naturligtvis inte bra.
Det hela utspelade sig idag när jag skulle gå och hämta nagellackborttagningsmedel (suveränt ord för hänga gubbe). Jag gick med stora kliv mot hyllan (se karta) och plötligt kände jag hur fästet under fötterna försvann. Jag utbrast ett chockartat "whhooööåhhww", skrattade åt min olycka, blötte en bomullstuss med nagellackborttagningsmedel (återigen, suveränt. 26 bokstäver!) och började gnugga bort nagellacket. Plötsligt började min hjärna lägga ihop ett och ett och tiden frös för några minuter när det gick upp för mig: det här var andra gången på kort tid som jag råkat ut för en otrevlig halkfläck.
Vi har antagligen att göra med en psykopatisk stalker. Någon som följt varenda steg jag tagit. Någon som vet var jag har mitt skåp på skolan. Någon som visste att nagellackborttagningen är en stor del i mitt liv.
Vid närmare eftertanke hade denna någon även tagit det säkra för det osäkra och placerat fläcken mellan duschen och hyllan, för att inte riskera att jag klarade mig om jag gjorde en helvändning och gick in i duschen istället.
Psyko-någon har med stor sannolikhet även suttit utanför mitt fönster och tagit bilder, dokumenterat hur många dagar i sträck (streck?) jag bär samma färg på nagellacken och när jag tar med datorn till skolan.
För att undvika att fler bilder tas har jag hela dagen krupit förbi fönster och burit vantar när jag vistats utomhus.
Jag går snart och lägger mig med en stor klump i magen och hoppas att jag överlever morgondagen (sjukt fult att det rimmade för övrigt). Vi hörs (... eller...?)
Livet på landet
Det finns ju vissa regler man ska försöka följa för att göra sina grannar glada. Typ som att inte skjuta fotbollar på fönstren, gräva sönder deras gräsmatta eller trycka upp sina nakna skinkor mot deras sovrumsfönster. Allt detta gäller väl egentligen var man än bor, men ute på landet finns det framförallt två regler som skiljer sig från de andra:
1. Lär dig allas efternamn. "Allas efternamn" låter ju rätt mycket, men det handlar om kanske sex olika namn att hålla reda på, inte speciellt svårt. På landet är det ingen som bryr sig om vad du heter i förnamn, man pratar istället om Johanssons, Lennartssons pojke eller Schampis flicka. Ibland dimper det ner en liten lapp i brevlådan där det kan stå "Hej! På lördag är det dags för den årliga kubbturneringen. Vi träffs vid femsnåret på Nilssons åker. Ta med något gott att äta." Då är det bara att söka igenom registret på de efternamn man tränat in. Här handlar det alltså inte om förnamn och adress, utan efternamn och åker.
2. Vinka. Så fort du ser en bil, så förbered dig på the big vink. Det spelar ingen roll vem som sitter i bilen eller om du sett människan förut, du måste vinka. Sedan handlar det ju inte om vilken vink som helst. Tricket är att bara hålla upp armen och nicka lite med huvudet. Inget sving med handleden, alltså.
När jag var ung (höhö) och bodde inne i stan hade jag en kompis som bodde i bushen och vareviga gång vi mötte en bil vinkade hon. Detta har fram till nu varit för mig fullständigt obegripligt, varför i helvete vinka som en idiot till något man inte ens känner? Nu har jag svaret; man känner sig som en stor familj. Som en enda stor lantfamilj. Det är så vackert...
Nu ska jag ta mig en tupplur och kolla lite Sex and the City. Sedan ska jag ställa mig vid sixtenssons åker och vinka till bilarna.
Eeeheheheheee
Eko eko eko ekoooo

Icas påfund med Eko-påsar verkar funka riktigt bra. Den här har legat i ett hörn i mitt rum i, tja, kanske två veckor. Och vad skådar mitt norra öga? Den har redan börjat förmultna! Fantastiskt. Jag köper en till!
Min vän Pripps

"Det kändes hemskt i början. Vi var inställda på Pripps, när vi såg honom för första gången så var han en Pripps."
Hahaha, och här då:
"Jag har hört om barn som heter Lingon. Det är konstigt att det går bra, men inte Pripps. "
Antagligen kan man inte döpa sitt barn efter en öl!
Hohoho. Ja se vilka lustigkurrar det finns, va?
jag undrar..
Skratta eller inte skratta, det är frågan
Första gången jag hörde detta skrattade jag högt. Även andra, tredje, fjärde och femte gången skrattade jag.
Men sedan började jag tycka synd om henne. Jag lider med henne. Här försöker hon göra en Esmee Denters och bli känd via Youtube och så sitter jag och skrattar. Jag vet precis hur det är när man tycker att det låter fantastiskt, man sjunger som nästa Whitney och kan fixa varje ton, men så plötsligt kommer en lite högre parti och man inser genast att sångkarriären tyvärr måste läggas på hyllan.
Faaaast.. Vissa verkar ju uppenbarligen inte kunna inse att det låter dåligt. Dessutom lägger inte jag ut mina sång-tabbar på Youtube ( inte någon annan sång heller, för den delen)
Äh, jag spelar den igen och fortsätter att skratta. HA-HA-HA.
Micke

DrogarN
Efter denna händelse har jag svårt att lita på honom. Mitt CSI-tittande har sjunkit drastiskt de senaste åren, men de få gånger jag kollar på det, kan jag inte känna tillit för denna man. Jag får för mig att han smyger med bevisen för att dölja sina egna brott. Hittar på saker för att avleda uppmärksamheten. Jag gillar det inte.
fint
May I have your attention again, please
Thank you very much again.
May I have your attention please
Angående förra inlägget vill jag bara förtydliga en sak: med bamsekusin menas inte att han är min tjockaste kusin, utan min äldsta.
Thank you very much.
Inte vampyr
Jag har nu lyssnat ytterligare ett par gånger på låten och ska härmed utvärdera: Till att börja med kan jag berätta att den har ett rätt skönt driv (det var rörligbildmicke som lärde mig ordet). Man väntar liksom hela tiden på att den ska kabooma loss, vilket är kalasbra (hehehehehe, Ida). Vidare tänkte jag tala lite om texten. Texter överhuvudtaget är ingenting jag brukar bry mig speciellt mycket om, men här har vi ett stör-undantag. Han babblar på om att livet är underbart eller nåt fram till typ tredje minuten, då han helt plötsligt får för sig att han är en vampyr! Vadå? Jag fattar det inte, varför skulle han vara en vampyr?! Är det något dolt budskap här? Är det något snuskigt? Typiskt vampyrtexter att vara snuskiga! Är det inte något dolt budskap vi har att göra med, så skulle jag vilja skicka en hälsning till Markus om det är okej: Nej, Markus, du är ingen vampyr. Du är en människa. Människa!
Bildis
1. Mitt lösenord sparas inte. Hur drygt som helst. Förut var det liksom bara att skriva in användarnamnet, så ploppade lösenordet upp. Aspraktiskt. Är det bara för mig det är såhär, eller har dom försökt göra allt supersäkert sedan the big hackershit?
2. Varför i helvete ska det stå användarnamn i rutan där man ska skriva in användarnamnet? Jag blir tokig! Det stannar nästan alltid kvar när jag ska skriva! Fuck hela rutan som handlar om inloggning! Ofta det är någon som inte fattar var man ska skriva?!
Dumma gåsar
(Hanna, din besserwisser, jag vet att det heter en gås, flera gäss)
Minnet sviker

jellm
Idag när jag stod och väntade på att Hanna skulle komma med bussen kom det förbi två flickor, typ åtta år gamla. Den ena flickan hade en cykel och den andra gick bredvid med en cykelhjälm på huvudet. "Ooookej.." Tänkte jag. "Varför har flickan på marken tjuvat cykelflickans hjälm?" Till en början tyckte jag att det var mycket märkligt och jag ansträngde mig för att komma på en förklaring. Efter någon minut beslutade jag att det var totalt onödigt att ödsla energi på att söka svaret på denna fråga, då det var fullkomligt omöjligt. Jag fortsatte därmed min väntan på Hanna.
Det går förbi en man med brun jacka. "Ful" tänker jag. Det cyklar förbi en kille med t-shirt. "Kallt" tänker jag. Så kommer det två pojkar i typ samma ålder som de märkliga flickorna jag nämnde tidigare. Jag misstänker att de kommer från Waldorfskolan, då den ena har långt (tjej-långt!) blont hår samlat i en fläta med en hilka och militärbyxor. I handen har de varsitt trollspö (eller pinnar, som vi vanliga människor brukar föredra att kalla det). De turas om att kasta besvärjelser och trollformler över varandra och jag hör ordet Harry Potter flyga genom luften ett antal gånger. Mycket, mycket märkligt kan tyckas. Ändå var det något annat som fångade min uppmärksamhet; pojken med den långa flätan sitter på en cykel utan hjälm, för kan ni gissa vem som satt hjälmen på huvudet? Pojken som går på marken!!!!!!!!!!!!!! Vad i sjuttsinge land?! DET ÄR DEN PÅ CYKELN SOM SKA HA HJÄLMEN PÅ SKALLEN!!! Vad är det med dagens ungdom? Lär dom sig ingenting i skolan? Vad är grejen med att GÅ runt med en cykelhjälm på huvudet, medan man låter sin kompis offra livet på cykeln? Har man valt att visa sig bland folk med en glödlampa på skallen är det väl lika bra att använda den till vad den är till för? Jävla puckon.

Kossa
Gå och skrubba din fru på ryggen, Roland
Dagens chock/samtalsämne/skratt/tårar: Håret. Behöver jag säga mer? Jag tror de berörda vet vad jag talar om.
Dagens film: Thelma och Louise. Jag blir så himla taggad på att köra ut för en klippkant tillsammans med min best friend forever.
Dagens fakta: Precis som i Tjernobyl är det många barn som fått cancer i sörfors där det finns ett kraftverk. Alltså ett vattenkraftverk. Källa: Ida.
Dagens pålägg: Salami. Allvarligt talat skulle jag kunna äta enbart salami för resten av mitt liv. Jag ska önska mig ett paket när jag fyller 18.
Dagens tv-längtan: High chaparall. Jag värmer upp med American Idol klockan nio, sedan bär det iväg. Jag laddar självklart upp med a big cup of tea och mackor innan!
Dagens borde-ha-gjort: Reportage. Skrivit fem rader om källsortering. Städat.
Dagens besvikelse: Igår målade jag
snyggt
Tekniker-Kjell har köpt nya solglasögon. Han valde att bära dem långt ner på näsan idag. Hot or not? Definitivt hot om ni frågar mig.
BBB2

Trevligt
Vänta, jag ska bara gå och stoppa fingrarna i halsen. Om det ens behövs.
bbb
Att pappan drog fram mobilen och filmade gör ju inte saken sämre.
HA-HA-HA. Så går det när man ska klappa bävrar.
jag förtärde
Sa jag inte att det skulle vara omöjligt att motstå, kanske? Idag smakade jag av den citrusdoftande ska-ej-förtäras-rengöringsgrejen. Helt okej smak (dock inte fantastisk) och jag är inte död än.
Den får 4 ploppar av 10 möjliga. Rätt bra.
Igår tipsade Petter mig om att man kunde äta silica gel-kulor (nivet sådana som är typ i skor och väskor när man köper dem). En kompis till honom hade nämligen gjort det och dom hade exploderat. Spännande, tänkte jag. Samma sak tänkte jag idag när jag rensade mitt golv på kläder och hittade en påse silica gel. Gissa vad det stod på? Do not eat. Gissa vad jag gjorde? Jag eatade.
Så, hur kändes då denna extrema explosion? Tja, som ett typ.. splott på tungan. Sedan var det över. Men jädrar vad spännande det var!
Nu ska jag gå och leta reda på något mer att stoppa i munnen.
help

- linjärt ekvationssystem?
- alternatvinklar
- relativ frekvens
- lägesmått
- komplementhändelse
- likformig sannolikhetsförändring
- parabel
- olikhet
- allt om funktioner
- toptriangelsatsen
- avståndsformeln
- mittpunktsformeln
- allt om geometri (förutom att räkna arean på en husvägg)
zlutta
tuuuuuut, tuuuuuuut, klick
- Hej, det är Erik..........
- Hej, det är Matilda. Var är du? Du måste hämta mig för...
- .... jag kan inte svara just nu, men...
osv
Hello, liksom.. Man kan inte ta en tiosekunderspaus efter att man sagt namnet. Jag skämmer ju ut mig när jag avbryter mitt i en mening, som att den jag ringt till lägger på när den får höra vem det är.
Ska vi sluta med pauserna så alla blir nöjda? Tack på förhand.
Bussiaktagelser
Varför har man björnes magasin-låten som ringsignal när man fyllt 20? Fråga tjejen på bussen. Typ i samma klass som att ha crazyfrog.
Buss-iaktagelse 2
Waldorfeleverna är ute och springer i en klunga på cykelvägen, röda i ansiktet likt tomater. Har dom hört talas om att springa i skogen? Har dom hört talas om att det finns ett elljusspår några meter bort? Tydligen inte.
Buss-iaktagelse 3
Det finns killar i åldern 14-15 år som köper McGordon jeans på Dressmann. Under min praktiktid kom jag i mycket god kontakt med dessa jeans, då femtioplusare kom in för att köpa dem. Byxorna jag talar om har ingen som helst passform och skulle lika gärna kunna vara sydda av min 11 år yngre syster (vilket dom faktiskt inte är, för Dressmann jobbar mycket med.. ah, nivet rättvisegrejs och sånt. det läste jag på en skylt när jag var där). Då byxbäraren böjer sig fram, för att sedan sträcka på sig igen hänger byxorna inte riiiiktigt med. Stjärten stannar liksom i ut-läge, om ni fattar. Den ser med andra ord enorm ut. Väljer man sedan att ta av sig byxorna och hålla upp dem framför sig ser det ut som en bild av ett par jeans made by en femåring.
Att någon ens kunde tänka tanken att över huvud taget prova dessa byxor var för mig totalt ofattbart. Med vidare eftertanke så är det väl rätt okej om man redan har barn, fru och hela fadderullan. Då är ju allt klappat och klart liksom. Men en sak kan jag säga, att killen på bussen med de ljusblå McGordonbrallorna hade varken fru eller barn. Kanske inte heller någon ärlig släkting som bad honom ta av sig den fruktansvärda skapelsen han bar.
Buss-iaktagelse 4
Jag har ett myggbett på låret. Det kliar. Men vadå, årets första, det ska man väl typ fira?
Buss-wish 1
Snälla, snälla kan någon byta klädsel på sätena? Dom sticks så in i helvete när man har nylonstrumpbyxor. Allvarligt alltså, det är outhärdligt.
Slutligen har jag en fråga; Stig-Helmer, vad det du som körde 14.20-bussen till Vännäs?
fucking måste bara
kul med hemsida

aldrig mer
Hur trött jag än är så ska jag never ever stop. Nu börjar helvetet.